Att den första heltäckande biografin på svenska över Helen Kellers liv författats av en norrbottning, är en positiv bonus i läsningen tycker jag.
Bo Renberg skriver om den dövblinda kvinnan, som lyckades ta sig ur sin isolering, på ett både lättillgängligt och sofistikerat manér som tilltalar mig mycket.
Han tycks inte ha lämnat några som helst fakta därhän, utan att för den skull någonsin bli långtråkig.
Så är också den sanna berättelsen om Helen Keller, som blev helt blind och döv vid ett och ett halvt års ålder och levde i språkligt mörker tills hon var sju, fylld av spänning, dramatik och hög kändisfaktor. Historien handlar för övrigt lika mycket om hennes privatlärare Anne Sullivan, som gav henne verktygen för att kunna kommunicera med omvärlden. Hennes betydelse i sammanhanget illustreras av bokens omslagsbild.
Bo Renberg lyckas galant förmedla hur olika de båda kvinnorna var, samtidigt som deras liv för alltid var sammanlänkade från den dag de möttes. Boken ger också väl valda bilder från den tid Helen Keller levde i. Hon föddes 1880 i Alabama,USA, och dog 1968 i Connecticut - bara det en tidsresa med outtömligt stoff.
Insikterna i hur en människa tillägnar sig ett språk är särskilt intressanta och trots att de är förtjänstfullt sakligt formulerade smittar Bo Renbergs entusiasm inför själva ämnet av sig.
Hans innehållsrika biografi är också frikostigtt försedd med Helen Kelleras egna citat ur böcker, artiklar, brevväxlingar och föreläsningar, samt vad andra skrivit och sagt om henne.
Jag längtar redan nu efter att Bo Renberg gör verklighet av sina planer på en biografi över Anne Sullivan också.