Jo jag vågar, för faktum är att "Vargsläkte" inte alls är speciellt skräckinjagande. Visst finns det spår av skräck, men inte något som gör att man blir rädd eller ens får rysningar.
Vargsläkte är första delen i en trilogi. Den handlar om Vera som förlorar sin pappa när hon är liten, ingen vet vad som hänt med honom. Vera och hennes mamma bor då hos Veras mormor Ylva i Jämnviken. När Vera blir lite äldre flyttar hon och hennes mamma in till stan.
På Veras 22-årsdag är hon tillbaka i Jämnviken för att sommarjobba hos sin mormor - med att bygga upp det gamla hotellet där hon bor.
Vera upptäcker att underliga saker händer, och när spöket Algot skrämmer henne så mycket att hon ramlar från en stege börjar hon fråga sin mormor vad det är som pågår.
Ylva berättar då en hemlighet, som först får Vera att bli förvirrad och skrämd, men som sedan får henne att vilja upptäcka mer om vem hon egentligen är.
Boken är i det stora hela välskriven. Den kan bli lite tjatig och seg ibland, men jag antar att det är sånt man får ta med inledande serieböcker när miljöer och karaktärer ska introduceras. Författarens beskrivningar av personer och platser är bra, man får en klar bild av hur det ser ut där de bor och om människorna som befolkar omgivningarna.
Tack vare det är boken läsvärd, men den innehåller inte någon skräck.
Risken för att ligga sömnlös om nätterna på grund av innehållet är obefintlig, då det som är tänkt att vara skräckinjagande mest rör sig om teknikaliteter som skapar distans istället för inlevelse. Om författaren är ute efter att skrämma upp sina läsare det minsta har hon inte alls lyckats.
Efter att nu ha läst den första boken i trilogin, konstaterar jag att den är långt ifrån fristående. För att man ska kunna få något slags avslut på berättelsen är det ett måste att läsa de två kommande böckerna.