De som inte syns finns inte. Eller det som inte blir omtalat i media har aldrig hänt. Följer man de tankegångarna har de flesta människor aldrig funnits och det mesta som hänt på jordens yta har aldrig hänt.
Det gäller i synnerhet för de kvinnor som utan arv, börd eller andra räkmackor vid livets uppstart, dragit vardagens kvarn för att hålla ihop hem och familj. Världen över.
Karin Lilja i Malmö var en sådan kvinna. Hon födde sex pojkar men uppfostrade även Kristina, som genom "jungfrufödsel" kom till familjen Lilja i nödkåkarnas Hollywood påsken 1949. För övrigt samma år som Björn Ranelid föddes, han som fick i uppgift att skriva denna berättelse om en tid i Sverige som flytt, men även till vissa delar består.
Om man kallar Karin och Kristina för ljusvarelser, är Oskar Lilja, gårdskarl och Karins våldssamme och supande man, dess motsats. Däremellan, mellan ont och gott, finns barnen, dessa frimärken till framtiden för att travestera författaren själv.
"Tyst i klassen!" är en tidsresa och ett försök att ge röst åt de otaliga som saknat röster starka nog att ta sig in i riksdag eller kommunfullmäktigerum. Underifrånperspektivet saknar verklig politisk klangbotten, utan handlar mer om en tro på människans inneboende godhet.
För att den sidan ska vinna krävs också sociala och förutsättningar.
Hoppet och framtiden kunde en gång stavas Rosengård, i alla fall för dubbelarbetande Karin Lilja som förutom att sköta hemmet och sju barn, städade på en skola och hemma hos en disponentfamilj i stan.
Över Ranelids prosa finns stråk av predikande, den är storvulen och förnumstig på samma gång.
Men det är inte det dominerande tonläget när han ska berätta varför klasskompisen Kristina påstod sig vara en "Jesu lärjunge", blev präst, sedan fängelsepräst, och hela tiden ville finnas till hands för de lägsta och mest förtrampade kvinnorna i samhället. För att sedan träda ur Svenska kyrkan och banna sexövergreppen bland kolleger och biskopar.
Allt, visar det sig, bottnar i den dag hon hemma i Hollywood fick Per Lagerkvists "Barabbas" i sin hand. En bok om Jesus och rövaren Barabbas som för övrigt mamma Karin råkat hitta på golvet i det pannrum där maken Oskar huserade och stundom gjorde dumma saker med barn, hon ovetandes.
Trots eller kanske tack vare allt det goda Kristina gör ställs ändå frågan: Vem är du, egentligen, Kristina Lilja? Du som aldrig låtit nån annan komma verkligt nära.
Dina hunsade syskon, vad brydde du dig egentligen om dem? Axel som gasade ihjäl sig och Hektor som skar av sig tungan för att protestera mot pappans våld. Vad svaret blir får ni läsa i Ranelids som helhet läsvärda roman, som också är en sorts bredsida mot vad författaren tycker är en tid där fräckhet, smartness och vulgaritet hyllas medan det goda hånas och förlöjligas.