När operan
kom till byn
Författare:Karin Krutmeijer.
Fotograf:Kari Jantzen.
Förlag: Premiss.
Frustration över att små biografer i landet hade svårt att överleva i början av 2000-talet, eftersom de inte fick nya filmer förrän flera månader efter premiären i de stora städerna, tände en idé hos filmfotografen och reklamfilmaren Peter Wester.
Den stavas digitalisering och blev början till en utveckling som inte bara räddat flera små biografer från undergång, den har också lett till ett ökat nationellt och internationellt utbud på biodukar i hela landet – i fler genrer än film.
I går hade Folkets Hus och Parker boksläppsfest för sin jubileumsbok om hur allting började, hur det har fortsatt, och hur framtiden för Sveriges biografer ser ut nu när det finns fler och fler strömningstjänster och visningsfönster för rörliga bilder.
Peter Wester vände sig nämligen till folkrörelsens organisation med sin idé, istället för till en stor biografkedja.
Journalisten Karin Krutmeijer går systematiskt till väga och börjar med en historisk tillbakablick över hur landets alla Folkets Hus och Folkets Park kom till, med fakta som jag innerligt hoppas ingår i skolundervisningen nuförtiden. Sedan följer några läsvärda inblickar i pionjärarbetet för att digitala sändningar på bio skulle bli verklighet. Här står det klart att ett gäng eldsjälar var på rätt plats vid rätt tidpunkt och uppvisade mod och entusiasm. Efter det får läsaren möta invånare i Söråker (som ligger öster om Sundsvall), Heby (i Uppland), Göteborg och i småländska Glasriket.
Röster om svensk kultur- och filmpolitik saknas inte heller.
Beskrivet så här kan upplägget kanske verka tråkigt och förutsägbart, men faktum är att varje uppslag i boken överraskar mig med fina bilder och citat som pockar på uppmärksamhet. Grafiken är enkel, snygg och ändamålsenlig, vilket gör boken lättläst.
Trots att detta är ett beställningsverk, har Karin Krutmeijer inte dragit sig för att ha med personer som talar emot hela konceptet. Någon hävdar att direktsändningar och filmvisningar på bio är förlegat, alternativt hämmar ett livs levande kulturutbud på små orter.
På vissa håll har exempelvis operasändningarna från Metropolitan blivit succé bland ortsborna och engagerat ungdomar i Folkets Hus-rörelsen, medan de på andra håll inte lockar publik. Hur sådant tacklas är också intressant att läsa om.
(Apropå Met så finns för övrigt en underbar berättelse om utflyttade Pitebon Peter Mattei, som är baryton, med i boken).
Folkets Hus och Parker visar med rätta stolthet över att ha lett arbetet med att utveckla ny och oprövad teknik.
Nu fortsätter man digitaliseringen av sina biografer, vilket enligt tillgänglig statistik om svenskarnas kulturintresse ser ut att behövas lika väl som för tio år sedan.