Den i Rosvik boende författaren och militärhistorikern Lars Gyllenhaal fortsätter lägga pussel om andra världskriget.
Eller rättare sagt drivs han av ambitionen att berätta sanningen om Sveriges roll i kriget och vad som verkligen hände på svensk mark, med betoning på norra delarna av landet.
Skriftliga källor anses osagt vara historieskrivningens moder, men i boken "Tyskar och allierade" i Sverige vill Gyllenhaal något rucka på det, för att i stället lyfta fram bilden och fotografiets betydelse som historisk källa.
I det aktuella verket kommer bilderna från vitt skilda håll, förutom från Gyllenhaals egna arkiv som emanerar från mångårig och idog forskning.
En av de mer anmärkningsvärda korrigeringar boken gör, är att frankt klä av den etablerade sanningen om bildernas bild av den tyska Engelbrecht-divisionen genom Sverige i juni 1941.
Gyllenhaal förklarar att dess bildtext inte stämmer utan härstammar från senare tysk-tåg genom landet, det vill säga från tiden efter Stalingrad 1943 och nazitysklands nedgång. Och därför: Vem har sagt att historieskrivningen är färdig?
Flera av bokens trettio relativt korta kapitel är rika på foton med bildtext som kompletterar historien om ett Sverige långt från filmatiseringen av Jolos "Någonstans i Sverige".
Här är det inget he-he med Loffe, utan svart på vitt om ett land i närheten av verklighetens grymma centrum. Eller i alla fall i utkanten av orkanens öga efter att Hitler-Tyskland i april 1940 anfallit och ockuperat Norge och Danmark, och drygt ett år senare påbörjar Operation Barbarossa - angreppet på Sovjetunionen.
"Tyskar och allierade i Sverige" är förstås ingen kioskvältare, men trots den självklarheten tycker jag ändå att dess komposition ger väl mycket träsmak.
Det är synd, för det är ju, som undertexten säger, svensk krigshistoria i nytt ljus man delvis får lära sig.
Sverige som nationen som gav opportunismen ett ansikte är bara delvis sann, enligt Gyllenhaals bok. Visst försökte Sverige och dess makthavare hålla sig väl med så många som möjligt.
I alla fall utåt och dito en tid, men bakom ryggen och den officiella politiken framstår Sverige ändå som förvånansvärt styvnackat i sin konkreta politik visavi i första hand Hitler-Tyskland.
Som Gyllenhaal berättat i en tidigare bok, tilläts samma krigsmakt samtidigt ha stora förråd med proviant i Luleå. Men till exempel 1940, det år som Tyskland som krigsmakt gick från seger till seger, sköt Sverige ner tio tyska flygplan. Det hade då jag ingen aning om.
Kriteriet för en bra historiebok är enligt undertecknad att man ska kunna lägga den i samtidens flöde och kanske se sammanhang eller få frågor visavi då och nu besvarade. "Tyskar och allierade i Sverige" är delvis en sådan bok.
Det gäller inte minst insikten att Sverige varit en arena och ett sorts övningsfält för stora västliga makters ambitioner, trots en utåt sett proklamerad neutralitet.
Att USA i åtta månader under andra världskriget tilläts använda F21 som flygbas, skapar kunskap och insikt som man kan relatera till verksamheter i Sverige och Norrbotten á la 2000-tal.