Åren går och vi med dem, brukar det heta. Så även minnets skärpa kring svunna händelser. Till exempel att det i Norrbottens norra kustland sommaren 1987 jagades u-båtar bland mjärden och fisknät. Undervattensfarkoster som påstods vara från den stora grannen i öster, vilket fick stugfolk och boende i trakten både att oroas och roas.
Vad hände då egentligen?
Ja, det blir mer och mer skrivet i stjärnorna, men Lulebon Tommy Eriksson försöker i boken "Trojanerna" återge händelser och skildra stämningar från tiden.
Eriksson hade tänkt skriva ett reportage, men övergav tanken då svaren på frågorna om Vad? Hur? och Varför? mer och mer tagit skrönans form.
"Trojanerna" är alltså en roman och i centrum finns Lennart som befinner sig med sin Elisabeth i stugan där de tillbringat tjugotvå somrar tillsammans. De två känner miljön som hand i handske, i synnerhet Lennart som tillsammans med kompisen Håkan tillbringat många timmar bland öar, kobbar och nätsköt.
Under en vanlig tur med Håkan i den vackra kustskärgården, där man sägs taaala låångsaamt, säger Lennart: "Nåt är på väg genom den gamla farleden". Det blir ett tyst startskott för jakten på sanningen om vad som pågår därute, där det med tiden allt oftare hörs helikoptrar och även skott.
Militär och myndighet stänger därefter telefonerna och påbjuder tystnad. Den frihetsälskande Tommy, förlåt Lennart, får nog efter ett tag. Han vägrar så att säga sitta still i båten.
Tommy Eriksson har en driven och roande prosa. "Trojanerna" är lätt läsning utan att vara banal och miljöskildringen vittnar om gedigen kunskap, inte minst kring maritimt liv.
Jag hade gärna läst mer om personerna, karaktärerna, även om det bara är en kortroman på inte fullt 100 sidor.
Vad som är tanken med romanens andra kapitel, "Insikt", förstår jag egentligen inte. Förutom att uttrycka Kapten Haddokska tirader över dåtida svensk försvarspolitik och gödsla schablonbilden av Ryssland.
Det är synd, då orsaken till romanens tillkomst visat upp en författare som lovar mer.