"Det är säkert inte lätt att komma till lilla Tallhamra och vara så annorlunda", säger klassföreståndaren Sigrid inför alla eleverna i Linn och Ramijrs klass, när Ramijr precis lämnat klassrummet i vredesmod.
Orsaken till varför han har lätt för att bli ilsken och varför han blir betraktad som "annorlunda", står att läsa i hans förflutna. Han och hans familj har flytt från det fiktiva landet Nedjiriztan, drabbat av inbördeskrig och etniska motsättningar.
"Den långa sömnen" är en berättelsesträvan om en pojkes ansträngningar och en flickas möda. Han vill bara glömma, hon vill bara förstå. Han, Ramijr, flyr från krigets hemska upplevelser och saknar i det nya landet Sverige de rätta orden att beskriva vad han känner.
Hans kunskap och referensramar hålls i schack av hans fruktan. Ilskan är det enda som pyser ut. Hon, Linn, närmar sig Ramijr, men låter sin lojalitetskänsla sätta krokben för hennes förnuft. Hon vill, men vågar inte. Han vill också, men kan inte.
Det är tyvärr ingen stor läsupplevelse att följa Ramijrs väg fram till hans sömn. Krigets fasor skildras tillräckligt snällt för att passa för sin yngre målgrupp.
Men när man läst hela boken är det inte närvaron av krig och elände som drar ner betyget, utan snarare frånvaron av värme och kärlek. Episoderna i Sverige, i Linns klass, beskriver ett alldagligt småstads-Sverige där de största problemen är förknippade med hur eleverna ska få pengar till klasskassan för att göra något roligt.
Visst finns karaktärer som den kaxige Sixten, men hans bidrag till historien återges snarare än berättas.
Dessutom framstår Linns motiv som alltför oklara. Varför engagerar hon sig i Ramijr? Och varför har de genom allt så svårt att kommunicera? Var finns värmen mellan dem?
Är Sverige så kallt?
Bokens syfte är dock inte att underhålla. Snarare vill den diskutera varför en barnfamilj inte får stanna i Sverige, trots uppenbara skyddsbehov. Tyvärr blir diskussionen inte trovärdig, eftersom författaren inte lyfter fram något konkret land, eller baserar historien på något verkligt fall.
Även om det som Ramijr går igenom gäller för många, är det svårt att applicera hans berättelse på alla flyktingar. Snarare utmålas de som hjälplösa löv som flyger i den byråkratiska vinden. Deras enda väg till uppehållstillstånd går genom godhjärtade advokater och modiga flyktingmottagare. Ramijr kan inte tala för sin egen sak och behärskar inte det nya samhällets koder. Hans enda utväg blir sömnen. I den återvändsgränden hamnar boken till slut.