Kåserande om liv och slut

Anita Nilssons böcker balanserar stundom på banalitetens brant, men alltid utan att ramla ner. Så är det också med hennes senaste bok "Helt oväntat".
Hennes nya alster handlar om när det oväntade som man aldrig tror ska drabba en själv händer. Det vill säga, man blir sjuk.
Eller som i detta fall, drabbas av en hjärnblödning. I 86 korta stycken berättar Anita Nilsson om vad som hände efter att "hon" fick en smäll i själva hjärnkontoret, runt nyåret 2008.
Trots bokens allvarliga botten lär läsare av Anita Nilssons tidigare böcker, till exempel "All denna pussbrist", känna igen sig.
"Helt oväntat" slår an i moll, har ett mittparti av gråljus ton, och en sista tredjedel som sjunger förundrans höga visa. Som alltid skriven med glimten i ögat.

Den så kallade vardagen är Anita Nilssons arena. Men här är det en vardag som pendlar mellan förtvivlan och hopp. Livet blir med ens mycket mer konkret än annars, då "hon" självklart kunde läsa affärernas feta skyltar eller namnet på den och den gatan. Eller läsa böcker och skriva. Och prata. För att inte tala om att köra sin kära Volvo "sjuförtio".
Anita Nilsson för stora delar av boken en sorts dialog med sig själv och kan säga: "Jaha, Tänker HON som nyss var jag". Det fungerar, men samtidigt undrar jag varför hon vill ha ett annat subjekt i boken än den det egentligen handlar om, det vill säga författaren själv.
Det är ju en självbiografisk berättelse om jag inte fattat helt galet.

Nåja, dess ämne och på vilket sätt det skildras kan säkert vara en tröst för många. Matchen mellan "liv och slut" har ingen säker vinnare, men säkert är att den som varit i matchen aldrig blir densamma igen. "Helt oväntat" är ingen djupsinnig läsning om livets förgänglighet, ändå handlar den på sätt och vis om just det. Om jag tänker efter, vill säga.
Och den ska läsas ensam på bussen eller på ett kafé. Dess kåserande ton kommer till sin rätt då, tror jag. Man läser några stycken, tittar upp eller ut och låter texten möta vardagens "vanliga människor".
Kanske en Anita Nilsson, författare från Piteå som bor i Luleå och som just kommit med sin åttonde bok sedan debuten "I stället för rapport" från 1985.