Insiktslöst om livets vägval

"När fan blir gammal blir han religiös", säger ordspråket. Om det stämmer på 40-årige Liam Norberg vet jag inte, men osökt dyker ordspråket upp när jag lägger ifrån mig "Insidan". En subjektiv berättelse av den i kvällspressen mest omskrivna kriminella personen under 90-talet: "Räven från Hagsätra" och den så kallade Örnligans frontfigur.
Det var med viss nyfikenhet jag började läsa Liam Norbergs alster, men det är med en suck av lättnad jag avslutar den 376-sidiga boken.
Den unika inblick i den kriminella världen som utlovas ges förvisso emellanåt. Det hela drunknar dock i osminkat och återkommande självförhärligande, där Norberg ser sig och flera av sina kriminella kumpaner som upprorsmän och rebeller mot "slavsystemet".
Men hallå alltså! Lite insikt om vad som är uppror och vad som är kriminalitet vore klädsamt, herr Liam Norberg. Bankrån och dylika saker hör den revolutionära historien till, men då för en större sak än sin egen plånbok och ett förväntat liv i sus och dus.

"Fuck the system" är mottot i kriget mot "blåhattar" (polisen) och "statsmaskinen". Orden blir till mantran och det blir sååå tråkigt. Men boken hade kunnat bli aptitligare om mer tid lagts på redigering av texten.
Tidsmässigt rör sig Insidan i huvudsak mellan februari 1993 och 15 år framåt. Från gripandet på Arlanda på väg mot Rio, över åtalen, domarna, åren i olika fängelser och till "omvändelsen" och tron på en kristen Gud.

Den före detta svenska- och nordiska mästaren i kampsporten taekwondo, tillika känd från filmen Sökarna, skulle kunna ha något viktigt att berätta.
Liam Norberg skriver om vägval i livet och något om förortskidsens revansch mot det etablerande samhället. Samt de oskrivna men järnhårda strukturerna som gör vissa till givna vinnare och andra till lika givna förlorare.
Under stunder av sådana reflektioner blir texten inressant, men de är tyvärr lätträknade. Och jag vet inte hur många gånger han nämner rekordrånet mot dåvarande Gotabankens värdetransport i Göteborg 1990. Ett rån som gav 930 miljoner i värderpapper, men som också bidrog till att Liam Norberg dömdes till drygt 10 år i fängelse.
Boken är inget att slösa tid på. En reflektion man dock kan göra, är att även våra svenska kriminella äger en kärlek till film, med Scarface och Gudfadern som favoriter att leva efter och citera ur.