Allt det där jag sa
till dig var sant
Amanda Svenssons tredje roman är en skildring av maktmissbruk i en isolerad miljö. En ung kvinnlig student har en osund relation med en minst sagt besynnerlig man som kallar sig Majakovskij och henne Lilja Brik.
Den blinda kärleken tolererar ett pretentiöst, självutnämnt geni som i själva verket livnär sig på att kontrollera och förminska henne. Relationen omges av ett destruktivt mörker där huvudkaraktären riskerar att förlora sig själv.
Det kryllar av stora frågor som innefattar desperation, destruktivitet och framskjutande av gränser. Gränsen för att stå upp för sig själv. Gränsen för identitetens upplösning. Gränsen för frihet. Svensson skildrar också människans inneboende styrka, den subtila tankekraftens inflytande på vardagslivet, ur ett identitetsperspektiv.
Den unga protagonistens riktiga namn avslöjas inte. Hon lever i två världar, där hon tillskrivs olika identiteter. I en värld är hon den hjälplösa, förälskade Lilja Brik, passivt offer för en psykopat.
I den andra är hon den aktiva piraten Mary Read, tillsammans med den självsäkra väninnan Anne Bonny. Där får hon vara med och bestämma sitt eget öde - vilket kan tolkas som en psykologisk motreaktion så väl som en fantasifull vänskap. Det är intressant att se hur personer i omgivningen påverkar den enskilda människan, hur de dikterar villkoren, och får en att växa eller krympa. Det handlar om att skapa sin egen värld där man finns. Den man flyr till, eller den man vill tillhöra.
Romanen kretsar kring relationer men jag ser bara en sann kärleksrelation, och det är det starka vänskapsbandet mellan Mary och Anne.
Svensson experimenterar med en färgstark skildring av identitetssökande hos unga vuxna som inte känner att de passar in. Den kvävande vardagen och känslan av osynlighet löper som en röd tråd genom romanen.
Så plötsligt kommer den: den första kärleken som färgar hela världen, men som tyvärr blir en besvikelse och ett fångenskap, där enda räddningen är den gränslösa fantasin och någon att dela den med. Svenssons språk är fantastiskt målande och fantasifullt.
Jag sveps med på alla äventyr och blir allt mer fäst vid Anne Bonny. Verkligheten har aldrig varit mer subjektiv och mångfacetterad. Vad säger egentligen vår fasta, fysiska punkt i tillvaron om oss? När låtsas man och när är man sig själv? Vilken värld är egentligen verklig?
Svensson slår ett slag för berättelsens kraft. Hur den kan förminska en, men också hur den kan göra en stark och erövrande, som en pirat.