Fin biografi med naggad trovärdighet

Han hade rötter i svensk tjänstemannaadel, men såg världens orättvisor och blev en humanitetens förkämpe. Det handlar om Harald Edelstam, diplomat och ambassadör från sent 1930-tal och till 1979, då han 76 år gammal pensionerades och lämnade ambassadörsuppdraget i Algeriet.
Smeknamnet Svarta nejlikan fick Edelstam i Norge där han tjänstgjorde två år som diplomat under nazitysk ockupation. Och mycket i Mats Fors 350-sidiga bok utspelas i vårt grannland under andra världskriget. Annars är ju Harald Edelstam mest känd som den svenska ambassadören som under militärkupppen i Chile 1973 hittade flyktvägar och räddade livet på tusentals människor undan militärjuntans terror och fängelsehålor. Händelser som 2007 blev spelfilmen "Svarta Nejlikan" med Mikael Nyqvist i huvudrollen som Edelstam, med originalidé från denna boks författare.

Svarta Nejlikan är en kronologisk och detaljrik berättelse om en på många sätt motsägelsefull person, som i pressen fick epitetet "diplomatins James Bond". Mats Fors källor är egen läsning, men lika viktigt är samtal med släkt och vänner och personer som varit verksamma på Utrikesdepartementet. UD som många gånger slet håret när Edelstam negligerade diplomatins strama instruktionsböcker. "Omdömeslös" är återkommande kritik från UD visavi Edelstams agerande.
Trovärdigheten i Fors bok naggas i kanten av de många andrahandsuppgifter den bygger på. För att inte tala om de gånger han tror att det måste varit si eller så, eller säger sig spekulera kring en viss händelse. Det är synd, för Harald Edelstams humanitära insatser i Berlin, Oslo,Warzawa, Istanbul, Indonesien, Guatemala och Chile, borde bli mer känd bland människor i gemen.

"Vad hände egentligen i det ockuperade Norge?" heter tredje kapitlet. I efterordet, 300 sidor senare, ställer Fors nästan samma fråga apropå att han inte känner sig färdig med Edelstam. Och det ligger förstås i ämnets natur att få klarhet i vad den svenske diplomaten egentligen gjorde i det ockuperade Norge.
Tja, man kan förstås gå in på Wikipedia och bland annat läsa att Edelstam räddade livet på hundratals motståndsmän och judar och "fungerade som en kontaktlänk mellan tyskarna och Hjemmefronten". Mats Fors har ambitionen att berätta mera, men gör det stundtals på alltför lösa grunder.

Harald Edelstam var en sammansatt person som "tillät sig beröras" av det han såg. Han var en tjänsteman av det ovanliga slaget i kontrast till UD och dess "kåranda", enligt journalisten och författaren Mats Fors. Edelstam som dog 1989 finns på minnesmärken i Chile och andra latinamerikanska länder, men inte i Sverige. Mats Fors bok är ett allvarligt försök att ändra på att Edelstam under lång tid varit en sorts "persona non grata" inom svensk diplomatis historia.