En citatrik och seg historia

Alla journalister sägs drömma om att någon gång skriva en bok, gärna en roman, något substantiellt att - om inte bokstavligt, så i varje fall bildligt - kunna slå folk i huvudet med.
Hans Olov Ohlson, i länets journalistkretsar känd som "Hantis" och före detta chefredaktör för Norrländska Socialdemokraten samt chef för Sveriges Television i Luleå, förnekar i en intervju i en Luletidning att han haft något sådant behov. Oklart varför han i så fall brytt sig om att skriva debutromanen "Messerschmittsakademien", en 309 sidor seg historia som innehåller citat av samtliga 105 Nobelpristagare i litteratur.
Kanske en kul idé i och för sig som här dock dessvärre bara känns sökt och då menar jag inte utsökt, utan konstlad, för att anspela på bokens evinnerliga ordvitsande.
"Ord, ord, ord" som Hamlet säger i William Shakespeares pjäs med samma namn (sv övers av C.A. Hagberg 1847).

Romanen handlar om en 43-årig journalist någonstans i Skåne som säger upp sig från tidningen, där han arbetat i 20 år, för att börja ett nytt liv och karriär. För att lägga tyngd bakom orden i sin uppsägning eller nå’t pissar han (he he) ned chefens skrivbord det sista han gör.
Han sätter in en annons i lokaltidningen i vilken han erbjuder sig att sortera folks böcker. I betalning tar han fem procent av samlingarna; det ger honom underlag för att öppna antikvariatet Bokhyllaren.
Vidare startar han ett sällskap för besserwissrar, Messerschmittsakademien, vars otillständige sekreterare han själv blir. Nog sagt, som Plautus sade.
En stor del av boken handlar om mötena i akademien och vad som där avhandlas.

Jag kan brutalt sagt inte komma på en enda anledning till varför du skulle ägna några timmar av ditt förhoppningsvis värdefulla liv åt att läsa den här boken.
I ställer för till exempel (och här hade jag tänkt räkna upp ett antal utmärkta böcker som jag haft glädjen att läsa denna sensommar och höst, men jag nöjer mig med att nämna en enda) en annan roman med lokal anknytning. Nämligen Ann-Marie Ljungbergs "Mörker, stanna hos mig", som kom ut i vintras, som handlar om attentatet mot Flamman 1940 och som jag nu läser med fascination.
Nå, jag säger som kulturredaktören Kajsa Ullstedt på sidan 278 i "Messerschmittsakademien" av Hans Olov Ohlson:
"Alltför många böcker känns mer som plåga. Man tvingas vara brutal ibland, men jag har nog aldrig känt tjusningen i att såga, som jag vet att många gör."