May Larssons nionde roman är en fortsättning på den föregående, "Sockerbagerskan", som kom 2007. Genom lite research har jag förstått att hennes nya, "Cirkus med sockerbagerskan", är efterlängtad. Jag förstår varför, efter att ha läst den nya 250-sidiga berättelsen om Elvira, Teodor, Sigge-Cirkus, slaktare Filip, Klara, Sandor och allt vad de heter i den lilla byn i norr.
För att inte tala om Moses, min personlige favorit i Larssons roman, vars inre oro återkommande gör honom till en vandrare bort från hemmet han bor i. Han går iväg för att få vind i ansiktet och en stunds frihet i själen. Naturen blir då den latent rimmande Moses självklara hem, förutom de gånger han svänger av till vännen Sandor.
Persongalleriet i May Larssons roman är som gjord för film, ja hela boken ett sorts manus för en hugad regissör.
Berättelsen snurrar kring Teodor Kvists idé att sätta upp en revy i Kyrkbyn. Teodor är från Stockholm, där han jobbade som symaskinsförsäljare, men bor nu under samma tak som sockerbagerskan Elvira. Kärleken dem emellan är stark men i Elvira bor en oro att livet i byn ska få hennes hjärtas vän att trots allt längta tillbaka till storstan. En revy skulle dock få honom att tänka på annat, hoppas hon.
Visst får han annat att bry sin hjärna om. Men lika mycket får han lära sig att folket som han lite trodde var tröga, kulturfientliga och svåråtkomliga, tvärtom besitter förmågor så goda som den värsta storsnackande storstadsbo. Här är det lite snack men mycket verkstad som gäller!
"Cirkus med sockerbagerskan" är en berättelse om solidaritet och kollektiv kraft, eller i alla fall vad människor med olika talanger förmår göra tillsammans.
Tidernas revy, som blir revyns namn, är en magnet och en arena i den lilla byn, både för att mötas och att bli någon inför sin nästa. Och ut ur mörkret och in människors medvetande träder här mannen som spelar på såg, kvinnan som kan tala baklänges, kautschukkvinnan Viola Zettergren, vig som en vidja och vacker som en ... ja, Teodor måste i alla fall tänka på annat när han ser henne.
Genom revyn kommer slaktare Filip en tid bort från alkoholens destruktiva grepp, för att i stället bli hela Kyrkbyns Caruso. Medans Filips räddare i nöden, Sigge-Cirkus, får förverkliga sin dröm på scenen inför en jublande publik. Allt skildrat av May Larsson på enkel, men substansrik prosa. Jag undrar från vilken by eller vilket samhälle den utanför Piteå uppfödda författaren tagit sitt stoff?
Moses då, hur gick det för honom? Ja, så mycket kan sägas att han kom tillbaka till hemmet efter en resa bland skog och mark och konstiga personer där bråk hängde i luften. Men att han, som varit i Amerika, skulle så slå sig till ro tror ingen som känner honom, om nu någon egentligen gör det. Kanske inte ens han själv.
Har jag då inget kritiskt att säga om romanen? Skulle väl vara att den med tiden blir lite förutsägbar och att själva storyn kunnat fördjupas. Men som helhet har May Larsson skrivit en läsvärd roman som värmer och roar.