Över hängdrivor och glaciärer fräser tonårskillen Emil Sandström på sin toppade Yamaha Nytro. Skolan är pest, endast spänningen bakom gasreglaget hägrar.
Gränser utmanas, ju farligare desto häftigare. På communitysajten Free Raid, där användarnamnen lyder "Snow Killer" och "Cool Snow Digger", tillhör han de djärvaste och kallar sig "Ockelbo är bäst" för att sticka ut.
Markerade leder är inget för dessa grabbar som praktiserar fri körning överallt, även i reservaten. Filmer från de farligaste hoppen läggs på Youtube. Allt drivs till sin spets när Emils mål blir att utmana länsstyrelsens naturbevakare Petter "Smygis" Öhrnberg, exvärldsstjärna i skotercross och centralfigur i "Dödsmaskinerna".
Boken är Skellefteåförfattaren Göran Lundins uppföljare till "Vargflickan". Spelplatsen är Västerbottensfjällen där skribenten verkar väl bevandrad. Läsaren får följa på tur i det väldiga naturreservatet över fjällkammar och drivsnö. Petter "Smygis" har dygnetruntjobb som naturens beskyddare. Människan är lagolydig. Här finns skadeskjuten kungsörn, älgar som stressas till döds av hundar och skoterförare. Dessutom övernaturliga inslag i form av en kvinna som glider på skidor genom natten. Möjligen bär hon ett budskap, en påminnelse om naturens mäktighet.
I periferin finns bland andra Vargflickan, hennes kompis Jacob, prästsonen, stugvärden Agneta och Emma, tjejen som lyckas fånga Emils intresse. Den pensionerade läraren Harry Forsström fungerar som diskutabelt men hoppfullt inlägg i skoldebatten. Med egna pedagogiska metoder tar han strulputtarna till naturen, långt från kreativitetsdödande klassrum. Där ska de inhämta kunskap som leder till annat än okynneskörning med motorleksaker.
Berättelsen innehåller även några schabloner i form av enslig änkeman i stuga som riktar hagelbössan mot skotervandaler, och inflytelserik höjdare som slinker genom lagen för både tjuvjakt och bebyggelseförbud inom reservatet. Dessutom "korkade turister" som ger sig på tur fast stormen viner.
Naturen är storslagen och realistiskt skildrad, språket gör inga poetiska utflykter och flyter som en liten jokk, för det mesta. Berättelsen kan läsas som en spänningsroman om ungas jakt på farligheter. Men budskapet är djupare förankrat än så.
Författaren gestaltar konflikten mellan naturen och människans framfart: vildjursjakt, skotertrafik, turism, egoism och kraftverksbyggen.
Visst blir det pekpinnar emellanåt, men bilderna som träder fram genom händelser och återblickar blir mer ett konstaterande: så här kan det vara. Lite som en storm på kalfjället, varken ond eller god, det är bara att anpassa sig.
Boken går under genren barn och ungdom men kan troligen även roa vuxna som känner sig hemma i fjällvärlden och bland boggis och högkamsmattor.