Två författare, en kvinna och en man, levde ihop och delade allt. Mannen ansåg sig vara den stora konstnären och kunde inte riktigt med att kvinnans hobby utvecklades till ett berömt författarskap. Konfrontationerna blev oundvikliga.
Två briljanta musiker fattade tycke för varandra, gifte sig och fick barn. I och med det var hennes lysande karriär slut, medan hans fortsatte som om ingenting hade hänt.
En kvinna och en man blev kära i varandra i Paris. Kvinnan var en föregångare inom den abstrakta textilkonsten och mannen var bildkonstnär. När de fick barn ägnade hon sig åt hemmet så till den milda grad att det blivit ett stilistiskt föredöme.
Namnen på ovanstående personer kan vara nästan vilka som helst, från vilket århundrade som helst. Historien är fylld av geniala kvinnor som fått stå tillbaka för män.
Tack och lov slutade inte Märta Tikkanen skriva sin självbiografiska fiktion, trots att hennes man Henrik Tikkanen gärna ville ha det konstnärliga utrymmet i äktenskapet.
Att åttabarnsmamman Clara Schumann fullt ut skulle kunna fortsätta som konsertpianist och kompositör när hon gift sig med Robert Schumann var däremot uteslutet, trots att hon ansågs tillhöra sin tids främsta.
Att han skulle fortsätta var självklart. När han dog började hon uppträda igen.
Karin Larsson lämnade sitt konstnärskap när hon gifte sig, men fick utlopp för sin kreativitet i allt från heminredning till barnens kläder.
Hennes man bidrog också till stilen och hade den gärna som motiv i sina tavlor, men varför bär hemmet hans namn – Carl Larsson-gården – och inte hennes?
Kvinnan bakom mannen
Historien vimlar av liknande exempel på begåvade kvinnor som hjälpt män till berömmelse utan att få motsvarande tillbaka.
Tvärtom, ofta har namnen på dessa kvinnor helt glömts bort i historieskrivningen. Inte minst på vetenskapens och retorikens område är det djupt orättvist
Hur många känner till namnet på världens första kvinnliga matematikprofessor? Eller Sveriges första kvinnliga professor alla kategorier?
Det är en och samma person, Sonja Kovalevsky (bilden). För att kunna studera klart var hon tvungen att flytta eftersom kvinnor inte fick vara inskrivna vid ryska universitet.
Hon doktorerade i Tyskland och fick en professortjänst vid Stockholms högskola. Hela hennes liv och karriär kantades av ogina män, bland annat förvägrades hon en plats i Kungliga vetenskapsakademien och blev grovt påhoppad av August Strindberg.
Att hon var en exceptionell matematiker tålde inte män som värnade sina privilegier och ansåg att kvinnor var mentalt lägre stående varelser.
Sonja Kovalevsky skrev också två skönlitterära böcker.
Många kvinnor har medverkat i vetenskapliga projekt utan att ha fått erkännande för det – männen har tagit åt sig hela äran. Det är hög tid att lyfta fram dessa osynliggjorda forskare och forskarassistenter.
argument mot dem som säger att feminismen är onödig i Sverige och att Kvinnodagen är ett löjligt påfund, är lätta att rada upp.
Ett kan duga den här gången: Sålänge skolornas historieböcker ser ut som de gör behövs Kvinnodagen som en påminnelse om vad som behöver förändras.