STÅUPPKOMIK / Festspel i Pite älvdal
Det kan tvistas, och det görs också på sina håll, om huruvida Festspel i Pite älvdal borde renodla sitt program eller fortsätta på spåret med bredare underhållning där även komiker och coverband kan få plats. För min egen del väljer jag att inte ta ställning men konstaterar glatt i samma andetag att en kvinna från Sari i norra Iran, tillsammans med Storstryk, säljer ut Studio Acusticum en fredagskväll då även Havsbadet sjuder av aktiviteter. Denna kvinna, som står upp i både bokstavlig och bildlig mening, heter Zinat Pirzadeh och det är som hon själv konstaterar "ett fantastisk bra namn för att vara arbetslös i Sverige".Så vidare arbetslös är nu inte denna ståuppare, författare, skådespelare, dansare, sommarpratare, krönikör och poet som ler stort med hela ansiktet mot rampljuset och högt skrattar åt sina egna spontaniteter. Överrösta den idogt skrattande publiken lyckas hon dock inte göra. Min vana trogen ställer jag mig efter showen vid utgången, tjuvlyssnandes på publiken och konstaterar att kvällens mest använda fras lyder: "jag skrattade så jag grät". Föga förvånande - sedan scendebuten 1999 har Zinat utvecklats till att bli en av landets mest hyllade komiker och har utvecklat en fantastisk förmåga att sätta fingret på svenskarna, bättre än någon av oss svenskfödda kan.
Hon skämtar om denna sin nyvunna svenskhet: "jag har nu lärt mig behärska min ilska OCH har fått pollenallergi", om sin kortväxta farfar som fick 12 barn: "liten men tydligen jävligt bra på klättring" och om sin utbildning: "jag pluggade till yrkesvägledare för att jag inte visste vad jag ville bli". Men det som gör henne verkligt unik är tragiken i hennes bakgrund och sättet som hon behandlar den på. Flykten från Iran, tvångsäktenskapet, hoten från rasisterna och religionen som förtrycksmedel - inget ämne är för känsligt för att skratta åt. Så blir till exempel det faktum att hennes tidigare man höll henne inlåst i åtta år till ett sakligt konstaterande: "i Sverige låser vi in skräpet vi slänger medan fruarna ligger nakna på gräsmattan. I Iran var det precis tvärtom".
För ett tag sen sade Zinat till sin vän Tomas di Leva att det är svårt att vara invandrare i Sverige, varpå han svarade att det minsann är ännu tuffare att vara utomjording. Jag kan inte uttala mig om någotdera men Pirzadeh och di Leva läggs genast till listan över tvåaktare som vi gärna skulle uppleva. Den här gången var det alltså Storstryk som stod för den andra akten, som inleddes ungefär när dessa rader skrivs och därför inte recenseras. Men för att citera den ovan nämnda iranska Glommersträskaren : "Så kan det va’!"