Vars kommer du från?
En mörk ung man med skrynkliga gröna bomullsbyxor och huvtröja slår sig ner vid bordet på andra sidan gången där jag sitter och läser statens offentliga utredning Utsatt folkbildning. Han ser lite ledsen ut och tuggar försiktigt på en skinksmörgås.
En central roll för folkbildningen är att skapa mötesplatser för människor från olika grupper, läser jag i inledningen. Dessa ord är statens direktiv och sådana mötesplatser anses nödvändiga för att värna demokratin, medverka till förbättrade språkkunskaper, ge insikt i andra kulturer, motverka rasism ...
En vit äldre herre går raskt genom tågvagnen och stannar vid unge mannens bord:
- Får jag sitta här?
Dialekten avslöjar ursprung i Pitetrakten. Skjortan är mörkblå, manchesterbyxorna svarta och välstrukna.
- Yes, varsågod, säger den unge mannen, pekar på stolen mittemot och ser ut genom fönstret.
Den äldre herren sätter sig.
- Vars ska du? säger han, ler och rör i kaffet.
Den unge mannen ser frågande ut.
- Where are you going?
- Kiruna.
Den äldre mannen betraktar den unge, ser bekymrad ut:
- Då måste du köpa dig en rejäl jacka. Så du inte fryser! Very cold!
Den unge mannen nickar, ler lite, tuggar sin smörgås och tittar genom rutan. Den äldre tar en klunk kaffe:
- Vars kommer du från? Where you come from?
- Namibia, Swakopmund, säger den unge mannen.
- Bastuträsk nästa! meddelar konduktören i högtalaren.
Tåget bromsar in, en liten stationsbyggnad uppenbarar sig och de båda männen tittar. En varmklädd tant skjuter en sparkstötting framför sig på den snöklädda perrongen. Hon ser mot tåget, skrattar och vinkar. En tonårsflicka springer fram och lägger en stor resväska tvärs över sparken.
- Det där är en spark, säger den äldre herren. Man bara glider på den, tyst och lätt. Ska du jobba i gruvan? Mine? Work?
- Gruva, mine? Nej.
Den unge mannen skakar huvudet och säger något jag inte hör. Den äldre nickar eftertänksamt och tåget lämnar Bastuträsk. Ensamma hus med isiga rutor passerar, snart bara skog och snö.
- Vi har ju Boliden och LKAB här, mining companies. Ni har väl också gruvor?
Den unge mannen nickar:
- Uran. Dangereous för arbetare! Och diamanter.
- Här i Västerbotten mest zink. Men man krigar inte om den, man bara gräver!
Den unge mannen ler och pekar mot skogen som glesnat och övergått i späda björkstammar.
- Vad? säger han.
- Björk. Vi har mest björk och tall och gran häruppe. Vad har ni? I Namibia?
- Mycket öken.
Han pekar mot fönstret igen:
- That?
- Viltstängsel. For animals, djuren. Så inte älgarna och renarna springer på tågrälsen, railway. Renarna har svårt å hitta mat nu, det är så mycket skare, hard snow. I Gällivare och Kiruna finns mycket vilt. Vad har ni för djur? I Namibia?
Den unge mannen berättar, ibland på trevande svenska, ibland engelska. Han gestikulerar lite, ler. Den äldre lyssnar och inflikar frågor. På omväxlande pitemål och knagglig engelska blir den unge mannen informerad om polcirkelns läge, invånarantalet i Kiruna, norrskenet och fjällväxterna i Abisko.
Den äldre herren plockar fram penna och en papperslapp, skriver något och ger till den yngre.
- Hör av dig! Om du har vägarna förbi Pite är du välkommen. Frugan är duktig på koka palt!
Är det så enkelt? tänker jag. Här i restaurangvagnen på väg mot ett kylslaget Norrbotten pågår både folkbildning och integration alldeles av sig självt. Jag blir varm i hjärtat, stoppar statens offentliga utredning i väskan och tittar ut genom tågrutan. Mossiga gråstenar ser svarta ut mot den frostvita snön. Jag tänker på Mohamad som flyttade från Beirut till Norrbotten för tjugofem år sedan. En gång frågade jag vad ordet integration betyder för honom.
- Skillnaden mellan integration och segregation är som en gryning, sa han. En skör balansgång mitt mellan ljuset och mörkret.
Så jobbar vi med nyheter