Värme saknas efter lång väntan
Konsert: Ludvig SvartholmPlats: BD Pop-scenen, Luleåkalaset, fredag kvällPublik: Troget väntande och växande under konsertenLängd: 20 korta minuter
"Vi skippar mellansnacket, va?" En halvtimme försenad, fast ändå inte märkbart stressad, värmde Ludvig Svartholm publiken i sin hemstad.
Foto:
Förseningen beror nu inte på hans avslappnade stil och filosofi utan på den oerhört tajta schemaläggningen på BD Pop-scenen - hur omriggningar mellan banden är tänkt att hinnas med är inte lätt att förstå. Nå, Svartholms publik väntar troget och de gör det inte förgäves. Mellansnack skippas, liksom extranummer och mer än fem låtar blir det inte. Men då låter det å andra sidan riktigt förnämligt om sjumannabandet med bekantingar från Olle Nymans band och Movits!, liksom Piteåansikten som Joakim Nilsson på sax och Fredrik "Kork" på kontrabas.
Att en 21-åring som hunnit resa runt i världen i en omfattning som många inte hinner på ett helt liv, som har bott både på stillahavsön Samoa och i Zimbabwe och gärna nämner Nick Drake som inspirationskälla inte sticker ut mer från mängden är dock en gåta. Låtmässigt finns här inga vassa taggar att sticka sig på, varken avsiktligt ditplacerade eller oavsiktligt kvarglömda. Textmässigt är det genrens idiom (hjärta och smärta, saxat ur dagboken) som gäller och musikaliskt är det, för att använda hans egna ord "mysigt och lågmält". Damien Rice och David Gray anas båda någonstans mellan de Svartholmska stämbanden men de släpps aldrig fram ordentligt. "Things to loose", som snurrat en del på C-rotation på P3, låter väldigt fräsch även utan de smakfulla stråkarna, eftersom Jocke Nilssons sopransax fyller ut på toppen och kan globetrottern själv bara släppa loss några snäpp ytterligare kan det här gå riktigt bra,
SINGER/SONG- WRITER
Så jobbar vi med nyheter