Ja, jag håller med majoriteten av dem som besvarade frågan på vår facebooksida angående vad som är bäst med Piteå: Människorna och dialekten. Liksom på andra orter är folket och de lokala särdragen tilltalande.
Tvärtemot många som svarade tycker jag däremot inte att själva staden är vacker som helhet betraktad. Allt är därmed inte fult, det finns flera guldkorn, men som en utflyttad landskapsarkitekt uttryckte det: ”Piteå vänder ryggen mot vattnet i alla väderstreck”.
Det som möter en människa på infart till centrala Piteå längs Timmerleden, är att älven skyms av stora byggnader och anläggningar. Dessa domineras av en pappersfabrik, med tillhörande lukt, vid bästa strandläge.
I hjärtat av stan skymmer ännu fler stora byggnader sikten: Coop, Ica, PT. Längs vattnet går också en järnväg, som om planerarna velat göra allt för att skilja människorna från kontakt med älven och fjärden. Att Piteå är en välkänd hamnstad i Europa märks inte heller i de centrala delarna.
Vid den motsatta kajen är det något bättre, men där ligger Stadshuset närmast vattnet. För mig har det alltid varit obegripligt att inte bostäder fått den platsen. Som nämnde landskapsarkitekt sa: ”Det kan inte ha varit fiskarena som är vana vid vatten som bestämt var Piteborna ska bo”. I centrum är dessutom hela känslan av trästad förstörd.
En gång när jag vågade yttra att jag inte tycker att Piteå är en vacker stad, fick jag genast frågan om jag inte gått Kärleksstigen. Naturligtvis har jag det, jag har bott på Klubbgärdet.
Nu bor jag vid ett under alla årstider frekvent nyttjat rekreationsområde. Den pittoreska bron över ett dagvattendike där, är med på bild i en broschyr som presenterar Piteå kommun. De som passerar bron möts av skräp och nedfallna träd – och så har det sett ut i tre decennier enligt grannarna.
Missförstå mig inte, jag älskar Piteå och min bild av Pitebygden som helhet är att den är mycket vacker. Jag förstår att det inte går att flytta en fabrik, men att rensa ett dike borde väl gå. Äl vöre?