n Nej, böcker har inte lika kort hållbarhetstid som mellanmjölk. Här är tre 50-åringar som fortfarande berör.
"Emil i Lönneberga" av Astrid Lindgren (Rabén & Sjögren):
Många är vi som har växt upp med Emils hyss; en del av dem dårskaper, andra rena klokheter. Kanske fnissar vi inte lika gott längre åt Emils flykt till snickerboa undan sin våldsamma pappa, men det finns annat att glädjas åt. Emils empati med fattiga och utstötta och den starka vänskapen med drängen Alfred - en relation mellan barn och vuxna som sällan skildras i litteraturen i dag.
"Husfrid" av Sonja Åkesson (Rabén & Sjögren):
Det var inte hennes första diktsamling - men den som gjorde Sonja Åkesson erkänd. I "Husfrid" finns två av hennes mest kända dikter. Att recitera utantill är inte längre vanligt, men många kan inledningsraderna i "Självbiografi" utantill: "Jag lever ett lugnt liv/på Drottninggatan 83 a på dagarna/Snyter ungar och putsar golv/.../". Sonja Åkesson blev bara 51 år. Nu har hennes bästa diktsamling nästan lika många år på nacken.
"Glaskupan" av Sylvia Plath (Trevi):
Hon är toppstudenten som får toppjobbet på en tidning i New York. Esther Greenwood har enorma krav på sig själv samtidigt som hon kämpar mot en depression. I sin första och enda roman skildrade den amerikanska poeten Sylvia Plath en känslig och begåvad ung kvinnas liv i 1950-talets USA.
"Glaskupan", eller "The bell jar," är den träffande bilden av ett känslomässigt tillstånd men också av en kvävande och neurosskapande kvinnoroll.
För 50 år sedan gavs romanen ut under pseudonym bara några månader innan Sylvia Plath satte på gaskranen i köket hemma i London.