Jesper Waldersten
Om sommarprataren: konstnär.
Sändningsdatum: 7 juli.
Längd: 55 minuter.
Om man följer Jesper Waldersten på Instagram, har bläddrat i hans böcker eller tagit del av hans konst kommer man känna igen sig i hans timme i P1. Vissa av citaten är direkt hämtade ur hans konstverk, meningar som ”Det är en dag i mormor också” och ”Jag har vänt ut och in på mig själv igen. Dags att gå hem och mjölka natten på drömmar” gör sig fina i skrivmaskinsbokstäver, men kan verka lite onaturliga i ett radioprogram. På något vis lyckas Waldersten ändå väva ihop sitt sommarprat om konsten, om timmarna i ateljén och hur konstig människan faktiskt är.
Fatima Bremmer
Om sommarprataren: Journalist och författare.
Sändningsdatum: 17 juli.
Längd: 66 minuter.
Förra året tog Fatima Bremmer emot Augustpriset för biografin ”Ett jävla solsken” om journalisten, författaren och den outtröttliga äventyraren Ester Blenda Nordström. Bremmers sommarprat är ett varmt porträtt om Ester Blenda. En makalös historia förvecklas kring hon som, redan 1914, wallraffade som piga, som var förälskad i en kvinna men olyckligt gift med en man, som skrev böcker som skulle bli inspiration till Astrid Lindgren. Musiken är behaglig och svenska, kvinnliga musiker står i fokus. Fatima Bremmers språk är målande, ofta känns det mer som en ljudbok än ett sommarprat, samtidigt som hennes egna känslor kring Ester Blendas liv får komma fram.
Marko ”Markoolio” Lehtosalo
Om sommarprataren: Artist och programledare.
Sändningsdatum: 12 juli.
Längd: 58 minuter.
Det första man måste veta när man börjar lyssna på Markoolios sommarprat är att det blir bättre. Inledningen beskriver, rätt klyschigt, hur det är att sommarprata. Hur nervöst det är på presskonferensen och hur han vill dra sig ur. Håll ut! Hans sommarprat beskriver inte så mycket hur det är att vara Markoolio, men hur det är att vara Marko Lehtosalo. Hela tiden märker man att det är någonting som skaver. Eller inte bara skaver, som gör ont. För första gången pratar Lehtosalo om den tunga barndomen, men också om hur det är att vara rik när man varit fattig och hur karriären blev till. Det är en öppen och ärlig timme, men samtidigt med en ledig ton som bara är till ett sommarprats fördel.
Anna Serner
Om sommarprataren: VD för Svenska Filminstitutet.
Sändningsdatum: 29 juni.
Längd: 62 min.
Anna Serner beskriver sitt arbete med jämställdhet inom filmbranschen. En, inte helt chockerande, stor uppförsbacke som inneburit både kritik och hyllningar. Någon jante skymtar inte i Serners sommarprat - hon beskriver sig själv som en krigare och någon som gjort stora framsteg i fråga om svensk filmkvalitet. Det blir ett spännande och inblicksgivande samtal, när det varvas med personliga och privata skildringar av hur det är att ha en nära relation till döden och ångesten. Även om Anna Serner vågar sig på att sända live och även om hon gör det bra, så tycker jag alltid det är lika onödigt. Det tillför sällan någonting utom tungvrickningar.
Stefan, pappa till Ebba
Om sommarprataren: Stefan förlorade sin dotter Ebba i terrorattacken på Drottninggatan.
Sändningsdatum: 10 juli.
Längd: 50 minuter.
Vad gör man när ens barn tas i från en? Vad händer med en människa som ägnat sitt eget liv åt någon annans, när det plötsligt försvinner? Stefan är pappa till Ebba som gick bort i terrorattacken på Drottninggatan, och han vet fortfarande inte. Men han vet hur det känns, och han vet vad han tycker är fel med Sveriges hantering av katastrofen och inte minst dess offer och anhöriga. Stefans sommarprat tar flera olika riktningar och ibland saknar det kanske en följsam dramaturgi, men det tar tag i ens hjärta och släpper det inte, ens långt senare.
Eva Rydberg
Om sommarprataren: Skådespelare och teaterdirektör.
Sändningsdatum: 30 juni.
Längd: 50 minuter.
På rungande skånska tas vi med in i skådespelerskan Eva Rydbergs barndom. Det är inte så mycket en skildring av hennes karriär som en skildring av vägen dit. Vi får följa med på hennes galna upptåg och rackartyg i dansproduktioner och teateruppsättningar. Det är mest skratt och tokigheter, men känslorna blir som starkast när hon pratar om relationen till sina föräldrar, och inte minst försoningen med dem. Då spricker rösten och lyssnaren kommer in på bara skinnet. Det blir ibland en aning frustrerande att berättandet inte tar sig vidare från Eva Rydbergs unga år, men det är en fin redogörelse av dåtidens humor- och teatersverige.
Linnea Lundström