Inte nog med att staten i århundraden tagit ifrån samerna rättigheter, mark, språk och andra kulturella uttryck och fortsätter med det. Några av deras närmaste grannar, som inte är samer men som lever sida vid sida med dem och vänskapligt utbytt varor och tjänster i tidigare generationer, stjäl från dem och plågar deras djur till döds.
Jag vet sedan tidigare att det förekommit blodigt våld och hot mot renägare i trakterna kring Gällivare.
När jag såg programmet Kalla Fakta i TV4 om hatet mot samer och konflikterna som följer i spåren av renstölderna i Sverige, blev jag ändå förvånad över omfattningen.
Hälften av landets 51 samebyar har varit med om att deras renar stjäls och i många fall plågats till döds.
Att polisen i Gällivare inte lyfter ett finger när brotten anmäls luktar korruption, för när det handlar om en enda tjuvskjuten älg vet jag att det blir pådrag med allt från helikopter till ingående förhör och beslagtagna vapen.
Det är utan tvivel säkrare och mer lukrativt att sikta in sig på renar för tjuvjägare. Varför har detta fått pågå sedan 1970-talet?
I min enfald har jag trott att Norrbotten åtminstone är fritt från inmutade adliga områden, eftersom vi inte har några slott eller andra herresäten som inte kan säljas utan måste gå i arv (fideikommiss). Men nu har jag upplysts om att kungahuset stjäl fisk från samerna. Så tolkar jag att ett av Sápmis finaste öringsvatten tillhör kungen. I den bäcken är det förbjudet för någon annan att fiska.
En värdefull handling för Sverige i tiden, vore att kungen ger tillbaka fiskerätten till dess rättmätiga ägare, som är Sveriges urbefolkning. Om han samtidigt höll ett brandtal om folkrätt och uppmanade rentjuvar och deras tysta medlöpare att respektera samerna, lovar jag att åtminstone fundera på att bli monarkist.