Som ett Tetris i bluesformat

Lazy Lester, Omar Dykes, Louisiana Red ... Att se listan på Wentus blues bands gästartister, ja, vänner, får det att vattnas i munnen på bluesfrälsta. Frågan är hur sextetten från Karleby klarar sig på egen hand. Riktigt bra, ska det visa sig vid den här sena fredagskvällens Krokodilspelning, första besöket i Piteå på 14 år.

Det är som i Gameboy-klassikern Tetris, men i bluesformat. Ett skickligt positionerande gör att man hela tiden lämnar luft kring den/de musiker som står i fokus för stunden. Det är kort och gott ett väldigt bra ensemblespel. Här finns ett fint grundsväng och en trummis, Mikael Axelqvist , som i all sin enkelhet är mycket tilltalande och ibland gör såna där medvetet småtaffliga inlägg som får det att kännas "på riktigt". Sångaren Juho Kinaret (bilden) gör ett hyggligt jobb. Han har hyfsat klös i pipan och vågar "freaka ut" i gränslandet för konventionerna. Dessutom är han en sympatisk frontfigur som gärna tar fram tamburinen och visar på kul spelteknik.

Kvällens stjärnor är dock gitarristerna. Två riktiga ytterligheter. Dels flashige Niko Riipa vars alerta underdelningar är guld i kompet och vars utåtriktade spelstil är det första som fångar upp mig. Vid närmare koll står en man på vänsterflanken också. Kim Vikman väljer telecastern som sitt vapen och är en mer minimalistiskt plockande man med lagom skev, retrostukad spelstil och en lätt burkighet som stavas "splonk". Han gör allting så rätt. Det är sällan jag sitter på helspänn och väntar in solon, vilken musikstil det än må vara, men här snor gitarristerna, i synnerhet Vikman, en stor del av showen.

Programmet är föredömligt varierat. Från tungt traditionella "Passenger blues", till Refreshments-replikan "She’s so fine", slickt profilerade "Beautiful woman" och tryckarvänliga "powerballaden" "Here in the night". Allra bäst är det faktiskt i början med exempelvis tuffa rockaren "Down the line", medan sådant som "You gonna make me cry" bara känns onödigt utdraget.
Musiken är inte den enda behållningen den här kvällen. Ett härligt grovhugget mellansnack med bästa Jarmo
Mäkinen-"brutning" ("där vi bor är flugorna så stora att om vi dödar dem och torkar dem kan vi använda dem som fähuspallar") gör också sitt för trivseln i en välfylld lokal med positiv stämning.

Med totalt över två timmars speltid blir den här bluesfesten lite väl generöst tilltagen och andra set känns allt lite segt både här och där, men slutet med bland annat "Don’t ever let nobody drag your spirit down" blir en utomordentlig avrundning på en i stora bitar bra konsert.
KONSERT

Som ett Tetris i bluesformat

Konsert: Wentus blues bandPlats: Krokodil, PiteåLängd: 45 + 80 minuterPublik: 100 personer. Knökfullt.