Rysk erotik melodin i tävling befriad från ballader
Evenemang: Smask 2008, lokaluttagningPlats: Studio Acusticum, Stora salenLängd: 3,5 timme inklusive pausPublik: Stor och på hugget. Utsålt.
Fjolårsvinnaren Yoko Onico (Louise Strömstedt) gjorde återbesök med Mattias Edfasts "Min General" och berättade om tillvaron efter en Smaskseger.
Foto: Björn Lindberg
Det här skulle bli ett Smask befriat från så väl ballader som fjolårets irriterande fylleskrål från publikplats. Alla övergångar flyter smidigt och kvällens konferencierer Fredrik Bodin och Leah Helander lotsar smidigt genom programmet utan att fastna i schablonen skärpt tjej kontra korkad kille. Genomgående känns de humoristiska greppen utåtriktade, inte interna, och det höjer kvalitén ytterligare ett snäpp. Det enda missöde som händer under kvällen är ett strömavbrott i green room strax innan omröstningen.
En kvalitativ schlagerfest om än i det lilla formatet, men nog är valet av lokal lite för tajt. Jag får nästan en "flashback" till den tid när tävlingen brukade hållas i skolans gamla trista aula. När jag smög in under fredagens repetitioner och såg hur dansarna jobbade på ett i sammanhanget litet utrymme tyckte jag synd om dem, men överlag är koreografin snygg och rolig och dansinsatserna blir bara bättre och bättre för varje år. Här gestaltas fritöser, glada ryssar och lyckliga hönor på samma säkra och humoristiska sätt. I silverbidraget "Rosa kalsonger" (framförd av Bo Selinder) som även den går vidare till riksfinalen, lyckas man dansa fram ett par gylfförsedda "briefs" modell gigantiska. Bara en sådan sak!
Tio bidrag, inte tolv. Det räcker bra så. Sånginsatserna är överlag starka det här året. Från det myndigt framförda segrarbidraget till Elin Manselins yviga galenskaper i "Rock 'n' roll halleluja". Tyvärr hörs texterna för dåligt på flera ställen och i exempelvis den medryckande dängan "Raka mig" och läckert uppbygda kostymdramat "Fredmans fistel" är det för många textpoäng som går förlorade. Skolexempel på motsatsen fanns dock. I nämnda kalsonglåt och i rivjärnet "Det ska va' på änglisch" är verserna sparsmakat arrangerade och då blir upplevelsen en helt annan. Någonting att tänka på.
Artisterna jobbar uppbackade av en skönsjungande kör och en pigg orkester. Här känns verkligen skillnaden gentemot den "riktiga" melodifestivalen. Levande var ordet.
En hel del under bältet-humor noteras i denna delfinal, inte minst i texterna. Någon mumlar någonting om att det Smask inte är barntillåtet i 2008 års upplaga där laster får rimma på pederaster och erotiska anspelningar finns lite här och var. Nåja, så farligt är det väl inte.
Smask 2008 - deltävlingen alltså - har annars ett japanskt tema i år, med en samuraj och en fnissande geisha som återkommer på storbildsskärm mellan bidragen - inte så konstigt med tanke på att skolan stoltserar med "japansalen" - men när rösterna räknats samman är det alltså den ryska fanan som vajar.
Trots att jag hamnar på tråkig balkongplats som förvandlar min kontoristnacke till gamdito känner jag hur lokalen kokar när publiken reser sig upp och rycks med i glädjeyran medan tänkbar kloning av Blåsmarks stora musikprofil börjar diskuteras i min närhet. Ett av de bästa ärevarven i Smask-historien är ett faktum.
SVT hävdar gärna bredden i Melodifestivalen och Eurovision song contest. För den som vill ha renodlad klassisk schlagerunderhållning är det Norrmalmia som gäller den 24 maj.
Så jobbar vi med nyheter