Joseph Knevel är från Göteborg och går andra året på radioproduktionsutbildningen i Piteå. Före det arbetade han som reseledare i olika länder under sex och ett halvt år.
Under den tiden samlade han på böcker. Både för omedelbar läsning exempelvis på en buss, och för att spara till sedan - att läsa i lugn och ro i Sverige.
- Souvenirer köpte jag aldrig, bara böcker. När jag kom hem för två år sedan, ägde jag fyra lådor med böcker som jag förvarade på vinden hos min kompis.
- Jag såg verkligen fram emot att både gå igenom de böcker jag redan läst och antecknat i och på så sätt återuppväcka minnen från resorna, och att njuta av de romaner jag ännu inte hunnit med för all facklitteratur och historieskildringar jag ägnade mig åt medan jag var reseledare, säger Joseph Knevel och ser ut som om han pratar om en ovärderlig skatt.
Oersättlig bokskatt
En dag gjorde hyresvärden i huset där Joseph Knevels kompis bodde misstaget att öppna fel förrådsdörr när ett par föräldrar kom för att tömma sin sons förråd.
- Han öppnade min kompis förråd istället och de slängde alla böckerna. Lite porslin hade jag också men det sparade de, säger Joseph Knevel.
Han låter som om han är säker på att ärvt porslin är mycket möjligare att ersätta än vissa av de försvunna böckerna.
Han påpekar att han inte vill göra någon snyfthistoria av det hela, men grät gjorde han när allt han ägde var borta - porslinet värdesatte han inte just då.
- Tänk om de ändå gjort tvärtom och sparat böckerna men slängt porslinet!
- En del böcker går att ersätta, men inte alla. Därför är det tacksamt att få vara med i ett sånt här sammanhang. Det är lite av en krishantering för mig, säger han om sin medverkan i romanprisjuryn och ler med hela sin personlighet - som om han verkligen kommit över chocken nu.
Sju av 500
Sitt värsta boktrauma skrev Joseph Knevel om i brevet som han skickade till den jury som väljer ut romanprisjuryn utifrån hur de sökande presenterat sig skriftligt.
Denna gång fanns som vanligt omkring 500 sökande att välja bland och de utvalda är sju personer i varierande åldrar, med olika sysselsättningar, temperament och bostadsorter.
- Jag är glad att jag kom med, för det har varit en häftig upplevelse. Vi fick de sex nominerade romanerna i december och i slutet av januari skulle vi ha läst klart. Sedan träffades alla sju i Stockholm en lördag och söndag, säger Joseph Knevel.
Intensivt möte
Han är 29 år och som framträdande karaktärsdrag angav han: "Lugn och målmedveten, samtidigt som jag är otålmodig och vill ha snabba förändringar för att inte få myror i benen". Favoritförfattare är Eric Emmanuel Schmitt, en fransk filosof som skrivit korta böcker som Joseph Knevel tycker mycket om.
Innan radioinspelningen i Stockholm hade ingen träffat någon av de andra förut, men diskussionerna blev djupa.
- Vi började direkt att prata om det som vi hade gemensamt. Att höra de andras åsikter och hur de uppfattat böckerna vi alla nyligen läst var spännande. Vissa av romanerna tyckte vi olika om, så det gällde att tänka efter och motivera sina åsikter. Allt vi sa spelades in.
- Helgen blev väldigt intensiv, det var som en hård-dejting, och alla kände att det var tråkigt att skiljas så fort.
- En av killarna startade en facebookgrupp där man kan lägga ut boktips och annat och kanske kommer alla till prisutdelningen. Det ska bli roligt att träffas igen, och också att träffa författarna efter att de hört vad vi sagt om dem i radio, säger Joseph Knevel, som alltid varit intresserad av litteratur i olika genrer.
Något han tackar sina föräldrar och lärare för.