Respektlöst och mycket roligt
Film: Jiddra inte med ZohanOriginaltitel: You don’t mess with the ZohanGenre: KomediPremiär: 21 juni 2008Med: Adam Sandler, John Turturro, Emmanuelle Chriqui med fleraRegi: Dennis DuganSpeltid: 1 timme 53 minuterCensur: 11 årBetyg: PPPP
Adam Sandler spelar Zohan, israelisk supersoldat med en hemlig dröm: Att klippa hår. Drömmen för honom, som så många andra drömmare, till Manhattan. Men hur länge kan han leva sitt dubbelliv?
Foto: Sony
Man kan fråga sig om detta är lämpligt. Man kan också fråga sig om det finns något lämpligare sätt att behandla denna absurda konflikt än att utsätta den för Adam Sandler och Judd Apatow, klä den i screwballkostym och skratta ut den.
Några skämt ur "Jiddra inte med Zohan": Israeler använder hummus till allt, inklusive som tandkräm. Snabbmatsreklam i palestinsk tv avslutas med orden "Amerika är Satan". Alla israeler i USA jobbar med att sälja fallfärdig elektronik. Det värsta som kan drabba en palestinier är att någon snor hans get. Israeler är stridspittar som har gömda vapen på de mest otänkbara ställen. Hizbollahs telefonväxel har "terror support" som knappval.
Det är osmakligt. Det är fördomsfullt. Det är mycket, mycket roligt.
Men vilka framstår då som de största skurkarna i denna Hollywoods närgranskning av det tusenåriga hatet i Mellanöstern. Israelerna? Araberna?
USA. Närmare bestämt amerikanska kapitalister.
Det här borde inte komma som en överraskning. En studie från amerikanska Media Research Center’s Business & Media Institute (en organisation som visserligen står republikanerna nära) visar att av de 16 filmer som Oscarsnominerades år 2005 hade hälften affärsmän i skurkrollen. Ska du hitta banditen i en modern Hollywoodfilm? Leta inte efter palestinasjalar eller brytningar, kolla vem som har den dyraste kostymen.
Men tillbaka till "Zohan". Vad förenar enligt filmen israeler och araber? Disco. En brinnande kärlek för den i Sverige rätt okända strandsporten hackysack. Sex. Och att de utsätts för samma fördomar från omvärlden, inte minst USA.
"Alla tror att jag är terrorist", suckar en arab i en av filmens många knivsmarta dialoger om stolthet och fördom. "Ärligt talat skulle inte jag heller sätta mig bredvid dig på ett flygplan", svarar hans arabiska kompis.
Moralen är enkel: Hatet finns på båda sidor. Galenskapen, fanatismen likaså. Men en annan värld är möjlig.
Sedan fastnar en fisk mellan Zohans skinkor.
BIO
Så jobbar vi med nyheter