Relationerna väger tyngre än intrigen

Titel:Författare:Förlag:Åttonde boken om journalisten Annika Bengtsson heter "En plats i solen" och utspelar sig på den spanska solkusten där Liza Marklund numera bor. Först efteråt får jag klart för mig att det är en direkt fortsättning på "Livstid", som jag inte läst. Men det känns inte som att det har någon avgörande betydelse. Liza Marklund har alltid varit rapp och direkt i sin berättarstil, så även nu, men det är uppenbart att hon blivit mer driven. Hon har helt enkelt utvecklats och blivit bättre. Detta till trots är Marklund lättläst och okomplicerad, faktorer som till viss del kan förklara hennes stora publika framgångar.

En minst lika viktig faktor är sannolikt Annika Bengtssons sociala liv. Vi kan känna igen oss i kärleken, i vedermödorna som småbarnsförälder och den vardagliga relationsdramatiken. Relationen till exmaken Thomas är laddad och Bengtsson visar upp en sårbarare sida än tidigare. Det avspeglas även på jobbet där hon inte tar strid när hon blir trampad på. Bengtssons sämre sidor är rejält nedtonade. Liza Marklunds förmåga att fånga vardagen och allas vår sårbarhet är hennes största styrka som författare.

Intrigen då? En svensk familj hittas gasade till döds i sitt hem på den spanska solkusten och Bengtsson får jobbet att skriva. Det som först ser ut som ett gasrån med tragiska följder visar sig äga fler bottnar. Här ryms kokainhandel och penningtvätt och vad dolde egentligen de som dog? var är tonårsdottern? Många trådar at, men så långt är jag med.

Parallellt väver Liza Marklund en annan historia som sträcker sig från Nazityskland via våldsamma fosterhem till en nutid då vissa saker ska förklaras och få sitt slut. Marklund är normalt bra på att väva sidospåren, men det är inte med självklarhet jag följer henne här. Men visst, hon lyckas haka fast den här parallellväven i den tråd som utgörs av gasrån, kokain och penningtvätt. Upplösningen är som alltid svårast och även om det inte är grande så är det ändå final.
E NY BOK