På fredag nästa vecka har filmatiseringen av Jessica Schiefauers andra bok "Pojkarna" från 2011 premiär. Hon har inte skrivit manuset själv, men har inga invändningar mot Alexandra-Therese Keinings bearbetning av boken, tvärtom.
– I filmen är inte min ramberättelse med, men det funkar bra. Den magiska realismen som var viktig för mig är med, liksom kärleken mellan tjejerna, utan att väja för det råa när deras livsutrymme kränks av killars sexism.
– Men både boken och filmen blev stoppade i Frankrike, sa Jessica Schiefauer vars huvudkaraktärer förvandlas till killar av nektar.
Hon berättade många medryckande detaljer om hur det kom sig att hon, som först tänkte bli fotograf, kom på att hon ville bli författare.
– När jag började gå en skrivarlinje på folkhögskola hittade jag hem. Jag började förstå att jag kan använda språket som gestaltningsmedel på samma sätt som när jag ville skapa känslor med bilder.
Den första boken "Om du var jag" är en kärlekshistoria som utgavs 2009 och har vissa kopplingar till hur Jessica Schiefauer träffade sin man.
Skrivarprocessen med "Pojkarna" beskrev hon som en inåtvänd undersökning av vad som händer mellan killar och tjejer i tonåren, något hon funderat på sedan hon själv gick i skolan.
– Vad gör blicken på din kropp med dig? Hur påverkar den dig? Jag tänkte väldigt lite på läsarna, och jag kan inte ens förklara allt som står i boken.
Nästa roman, "När hundarna kommer" från 2015, var tvärtom en utåtriktad process. Jessica Schiefauer ville nå ut till den publik hon blivit medveten om att hon har.
– När jag var 17 år blev John Hron misshandlad till döds av unga förövare på orten där jag bodde. Det har följt mig hela livet, för våldet upprepar sig gång på gång, överallt i världen.
Jessica Schiefauer underströk att hennes berättelse inte är densamma som det verkliga fallet, utan har inspirerats av det och flera liknande händelser.
– Jag hade insyn i förövarens familj men det handlar inte om dem utan om den sortens livskris.
Hon har skrivit om hur det kan vara att vara anhörig till en mördare. Fyra ungdomar står i centrum, och så hundarnas ovillkorliga kärlek.
– Själv tycker jag inte att boken är nattsvart, men jag är inte intresserad av att försöka förmildra eller försköna något när jag skriver. Och jag håller hårt i språket, jag vill att det ska vara en behållning i sig.
Prestationsångest har hon inte längre och nu får hon göra vad hon vill för förläggaren hos Bonnier Carlsen – tack vare Augustpriserna.