I sommar är det alltså 17 år sedan Den flygande bokrullen startade. Sedan dess har det blivit en EP, tre fullängdsskivor och en massa livespelningar. Festivaler, klubbar och bröllop. Klezmer är festmusik och där feststämningen finns spelar Den flygande bokrullen.
- Jag räknade lite, förra året blev det 49 spelningar runt om i Sverige. Att vara ute och spela tar över, det är roligare att spela live och träffa publiken, säger Matti Pohjola, som varit med sedan starten.
För vissa kanske det är en berättigad fråga varför man som dryg 20-åring får för sig att starta ett klezmerband, utan någon direkt anknytning till Östeuropa. Den judiska folkmusiken som var stor i början på 1900-talet, fick en nedgång i och med andra världskriget, men fick en revival på 70-talet. Och det var tack vare det som Matti Pohjola och hans bror Oskar (tidigare medlem i bandet) hittade till klezmern.
Deras mamma var på plats i Falun när amerikanska Klezmorims gjorde klezmer känt för en bredare massa i Sverige.
- Jag var lite ung då, men jag hade kunnat vara där. Vi hade sådan musik hemma och tänkte "Det här gör ju ingen annan, vi försöker fast det låter svårt". Men det var inte så svårt, säger Matti Pohjola.
- Sedan är vi ju inte bara klezmer utan vi har också inslag av grekisk, turkisk, romsk ... ja, östeuropeisk musik. Eller nej, för det är ju lika mycket amerikanskt eftersom judarna som flyttade dit stötte på jazz och bluegrass. Men mixen är attraktiv, det är inte svart eller vitt.
Den flygande bokrullens musik har svängt från fokus på sträng-
instrument mot en stor blåssektion till att i dag involvera alltihop. Målet är att det ska låta både kraftfullt och roligt, men det måste även finnas dynamik, annars känns musiken lätt urvattnad.
- Det går att jämföra med New Orleans-jazz med solon och så. Men det är svårt för nu är alla sugna och vill spela och komma fram och så trängs man runt en mikrofon.
Bandet blandar låtar som kan vara över hundra år gamla med deras egenskrivna låtar i traditionell anda. Svaret på hur bandet förhåller sig till de gamla melodierna kommer blixtsnabbt och med glimten i ögat från Matti Pohjola.
- Respektlöst!
- Man vill ju förnya traditionen. Vi lyssnar på gamla inspelningar och försöker återskapa samma energi men med nya förutsättningar.
Under sina år som band har Den flygande bokrullen även hunnit med att spela in en fiktiv film om sig själva.
- Den handlar om fyra bröder som jobbar på en cementvarubutik. Där hittar de musiken tillsammans med sin chef som så klart är en riktig slavdrivare. De hittar instrument på vinden och sådant. Vi ville testa lite olika grejer då så det blev en film.
Sin nordligaste spelning har de gjort i Sikeå hamn i Västerbotten. Inför festspelen slår bandet det med nästan 20 mil och ser fram emot festspelen av flera skäl.
- Vi har länge velat spela mer norröver. Det är liksom på riktigt. Sedan passar arrangemanget vår publik som består av allt från yngsta barnet till gammelmormor. Det är väldigt chosefritt.
Matti Pohjola pratar om både toppar och dalar för klezmermusiken men poängterar:
- Det handlar om popularitet och inte kvalitet. Vi är alltid lika bra (skratt).