För att vara en bransch som är beroende av ord för att förmedla mening är det förvånansvärt hur ofta media av i dag gör ord till meningslösa ting. Inga nämnda inga glömda, men exempel finns det gott om.
Zara Larsson gick till ”attack” mot Bråvalla. Mnja, få se nu. Hon uttryckte förhoppningar om att festivalen har jobbat med ett genustänk. Inte riktigt detsamma som att gå till attack. Adam Tensta ”stormade” ut ur studion. Alltså ... han gjorde en väldigt lugn sorti där han i sävlig takt gick ut ur studion. Det är inte synonymt med att ”storma”. Ändå används dessa uttryck flitigt i sin förvanskade betydelseform.
Sen har vi ”kaoset”, det ack så berömda ”kaoset”. Inget ord är så förstört i dag som ”kaos”. Är det inte vädret så är det trafiken, men kaos är det jämt. Kaos förutsätter en viss mängd oordning för att bli legitimt som beskrivning av en situation. Några inställda tåg på grund av snö eller en väg som stängs av på grund av regn är inte synonymt med ”kaos”. Men används gör det, och det med en sådan frekvens att jag känner ett visst mått av oro för att somliga löpsedelmakare drabbats av ett språkepileptiskt anfall.
Media har ett ansvar att skildra en händelse med korrekt nyansering. Skriver vi ”stormar ut” så ska det ha stormats. Skriver vi ”rasar mot” så ska det ha rasats. Och skriver vi ”kaos” så ska det banne mig vara kaos.
Våra ord är de löften vi ger till er som läser det vi skriver. Blir jag lovad en tur med en yacht så vill jag inte se en eka när jag tagit en taxi till hamnen. Den dagen då det jag skriver här inte längre betyder något kan jag lika gärna byta jobb. Säg till mig när det händer.