Neo-rytmer med poetisk balans

MUSIKPOESI. Daniel Boyacioglus poesi ackompanjeras av ett musikaliskt uruppförande när Norrbotten Neo spelar i Acusticums Black Box i kväll. Dessutom blir det ett uruppförande till, med det verk som Neo beställt av den till Berlin utflyttade Luleåbon Marcus Fjellström.

Kultur och Nöje2008-04-01 00:00
PITEÅ (PT) h

Norrbotten Neos pianist Mårten Landström har satt ihop det aktuella programmet. Förutom de två uruppförandena innehåller det musik av vad han kallar två amerikanska postminimalister: Michael Torke och Michael Gordon.

- Torkes "Telephone book" och Gordons "AC DC" är också urban musik med små moduler som upprepas och förändras hela tiden. Det är kul att spela och de båda nya kompositionerna är repetitiva på samma sätt.

Mårten Landström bekänner att han till en början var lite frågande till idén om att ge sig in i Daniel Boyacioglus och Johan Ramströms samarbetsprojekt, trots att orkesterns produktionschef Kjell Englund fallit som en kägla efter att ha sett och hört poeten på tv.

- Jag köpte boken och när jag läst dikterna kom jag på andra tankar. De är rytmiska, säger Mårten Landström.

En decemberdikt

Han syftar på Daniel Boya-
cioglus fjärde diktsamling "Fint som snus". I den finns diktsviten "Ett helt liv en vinter" och en av de 13 dikterna i sviten är "10 december". Det är den som Johan Ramström nu tonsatt.

- Jag kallade min poesi R.U.M.P.A. en gång. Det är en förkortning av "rytmisk urbaniserad musikalisk poesi antagligen". Jag kände inte till sån här kammarmusik innan jag lärde känna Johan, jag har bara sysslat med hiphop och jazz tidigare.

- Men jag tycker jättemycket om musiken, jag känner mig hemma i den. Den känns inte som något helt nytt, säger Daniel Boyacioglu.

Söker balans

I likhet med Johan Ramström (som var konstnärlig ledare för Festspel i Pite Älvdal innan han flyttade till Ådalen), har Marcus Fjellström studerat komposition vid musikhögskolan i Piteå. Titeln på det verk han skrivit för Norrbotten Neo, "House of false things", är en översättningsvariant av det iriska ordet för leksaksaffär, förklarar han. Satserna i stycket är uppbyggda som våningar, var och en med sitt speciella innehåll.

- När jag var liten var leksaker något som både var fascinerande och lite skrämmande och det är den balansen mellan det familjära och det främmande jag försöker hitta när jag skriver musik. Mellansatsen har till exempel elektronisk musik som kontrast till ensemblespelet, men det gäller att vara försiktig så att allt inte bara blir rörigt, säger Marcus Fjellström.

Fyra konserter

Daniel Boyacioglu inflikar att musikstilarna i hela programmet ligger nära varandra och att det ger en bra dramaturgi:

- Jag känner igen den kontrollerade spretigheten från jazzbandet jag var med i förut. Allt håller ihop men man kan ändå inte vara säker på vad som ska hända.

Den sammanfattningen instämmer både pianist och kompositör i. Att två turnéstopp sker i andra län, beror på att Norrbotten Neo i och med denna produktion för första gången samarbetar med Rikskonserter.

Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!