Musiken har format mig

Att välja de tio bästa skivorna från 00-talet ger mig naturligtvis galen prestationsångest. Men istället för att fastna vrider jag lite på uppdraget och plockar fram skivorna som representerar mitt 2000-tal.
Vid millennieskiftet hade jag återvänt till Piteå från folkhögskola och bodde hemma hos mamma igen. Sedan dess har jag tagit kandidatexamen, fått tillsvidareanställning, blivit matte, mamma, fru och husägare.
Under tiden har musiken funnits med. Alltid. Lundell spelade oss mot gryningen en skälvande festivalnatt, Randy lirade punkrock i Umeå och vi lyssnade med ett spädbarn i bärsjal, Robyn har bjudit till dans från olika scener, Timbuktu likaså. Erykah Badu styrde publiken med lillfingret på Stockholms jazzfestival och Håkan Hellström dansade sig in i mitt hjärta i sjömanskostym på Hultsfred.
Och genom alla tillstånd, alla upplevelser, all musik och alla konserter; de har format mig till den jag är.
Lars Winnerbäck och Hovet
"Söndermarken" (2003)
nJag minns exakt när jag insåg Lars Winnerbäcks storhet under en sittande konsert på "Vatten under broarna"-turnén. Gick hem med snöflingor i sjalen och förstod att här är mannen som skriver nutidens bästa svenska rocktexter. När vardagen är svår att hantera blir "Söndermarken" ett soundtrack till självaste livet.
Rebecka Törnqvist
"The cherry blossom and the skyline rising from the street" (2008)
nFör strävheten och klangen i rösten samt ljudvidderna. Denna nordiska sagoprinsessa till sångerska sveper in sin musik i gränslandet mellan jazz och pop. Vilsamt och vackert.
Norah Jones
"Come away with me" (2002)
nNär Norah Jones debuterade med storsäljande "Come away with me" blev hon hela världens ansikte för soft jazzpop. Hennes innerligt lågmälda sånger och ljuva sammetsröst bäddar för fikastunder med tända ljus.
Ebba Forsberg
"Ta min vals" (2009)
nKanske konstigt att ha med tolkningar ur Leonard Cohens låtskatt (Mikael Wiehe har översatt), men "Ta min vals" är så underbart genial i sin ton. Rå och avskalad och unik.
Håkan Hellström
"Känn ingen sorg för mig Göteborg" (2000)
nMusikalist har Håkan Hellström utvecklats sedan solodebuten 2000, men fortfarande är den sprudlande glädje och magi för mig.
Randy
"The human atombombs" (2001)
nVet inte hur många gånger jag sett Randy live. Alltid kopiöst samspelt och svängigt. Punkrock när den är som bäst.
Frida Hyvönen
"Silence is wild" (2008)
nUnder 00-talet har många begåvande, svenska tjejer tagit plats i skivindustrin. Den som fångat mitt hjärta är Frida Hyvönen och "Silence is wild" är frihet, egensinnighet och champagnerusiga nätter för mig.
Eminem
"The Eminem Show" (2002)
nEminem kastar ur sig svordomar, elakheter och totalt självutlämnande texter. Skoningslöst bra.
Robyn
"Robyn" (2005)
nRobyn är en begåvad 00-talsikon och efter "With every heartbeat" med Kleerup och "The girl and the robot" med Röyksopp ser jag fram emot ett nytt album.
Amy Winehouse
"Back to black" (2006)
nSkandalerna i hennes privatliv har avlöst varandra, men musikaliskt är "Back to black" riktigt lysande retrosoul och med svärta.