FESTIVALKRÖNIKA
Och på söndagen kliver helt plötsligt fem grabbar från Fagersta, Sweden, upp på scenen ute i öknen, bara en dryg mil från Joshua Tree som U2 gjorde odödligt med sitt legendariska album från 1987 och där The Byrds-medlemmen Gram Parsons dog 1973.
Grabbarna i The Hives - som åtminstone jag hade räknat ut - helt plötsligt i centrum på en av de mer inflytelserika musikfestivalerna i världen. Lite drygt tre månader senare ska de stå på stora scenen på Sundsgatan i Piteå. Min uppenbarelse såg inte tid och rum, den kopplade Sundsgatan direkt till den kaliforniska öknen. Och efter att ha sett live-sändningen i april har jag absolut inga tvivel om att Fagerstas rockstoltheters bäst före-datum inte är passerat och att det blir en grym urladdning även på Piteå dansar och ler.
Om jag där och då lärde mig att världen är liten, lärde jag mig också hur fint det kan få vara att få följa med på en festival någon annanstans. Hur upplevelsen delvis kan gå genom skärmen och göra ekonomiska- och tidsmässiga hinder mindre. Jag försökte ta ner detta på ett svenskt plan. Tiden var knapp, och det blev inget tåg mot Borlänge och Peace and love i slutet på juni. Därför googlade jag som en vettvilling efter livestreaming från ett av mina absoluta favoritbands spelning i hjärtat av Dalarna, men jag fick inte höra en ton från My Morning Jackets gig. Förhoppningsvis kan det komma en fin dokumentär på SVT i höst, men det är då och juni var juni. Den nya världen hade öppnat sig men inte hittat till Dalarna, eller kanske inte ens till Sverige. Då slog en tanke mig. En mindre festival som PDOL skulle kunna vinna så mycket på att sända ut, om inte alla så i alla fall några, utav sina spelningar. Vilken cred och uppmärksamhet man skulle kunna få på att visa upp att till exempel The Hives kan skapa minst lika bra stämning på en avstängd genomfartsled i Norrbotten som i en ökennatt i The Golden State. Det skulle kunna locka fler besökare till kommande år, det är jag övertygad om.
Å andra sidan känns det som om PDOL nästan gått igenom någon sorts tyst revolution på artistfronten inför i år. Visst kan man sakna någon bred och superfolklig artist á la Carola och kanske någon hårdrocksartist av rang. Men för dem som likt mig rör sig i något sorts pop/rock-land rent musikaliskt ter sig avsmalningen och "indiefieringen" av PDOL som något mycket gott. Det är verkligen kvalitet rakt igenom bokningarna, och många fina spelningar att se fram emot. Kan inte svara på om det är en medveten nischning men jag tror absolut att det kan vara en grej som kan särskilja och gynna PDOL i den regionala konkurrensen, både i år och inför framtiden. Att man därtill har en fantastisk kyrka att använda, roliga kringarrangemang och plats för oetablerade band att visa upp sig talar för att vi har en trevlig helg framför oss, kamrater.
Det finns inte så mycket mer att säga än ha en fin festivalhelg på hemma- eller bortaplan, ta hand om varandra och missa ingenting du kommer att ångra i oktober!