Mc Neill är galen på ett skönt sätt

NY SKIVA +++FOLK. Wendy McNeill har spelat i Piteå tidigare och i morgon återvänder för att åter stå på Krokodils scen. Som liveartist är hon omskriven för sin tajming, sitt dragspelande och sitt färgglada hår. På skiva återfinns naturligtvis känslan och dragspelet - men framför allt lugnet i musikstilen hon själv beskriver som folk noir. För mitt i snyftningar, ylningar (skivans framsida pryds av en prärievarg), röstsamplingar och karnevalskänsla finns en stillhet och ett mörkt allvar. Musik med kabaréton kan lätt bli spretig men Wendy McNeill har böjt ihop de musikaliska kanterna till en cirkelkomposition.
Wendy McNeill är uppvuxen i Kanada och hämtar kraft och inspiration i den klassiska folktraditionen. Hon började spela dragspel när hon sprang på en fransk clown som bar på ett halvt dussin dragspel. Han satte ett i händerna på henne och sedan dess har hennes musik kryddats med tonerna som tillför en humoristisk och ibland surrealistisk känsla.
Finstämda "Building a castle", vilan i "Lutetia" och eleganta valsen "Maybe" är väl världa att omnämnas.

I mellanrummet mellan två av skivans spår ylar Wendy själv. I en intervju säger hon:
"Jo, jag har alltid varit en ylare. Det kanske har något med prärierna att göra och det är faktiskt en av anledningarna till att jag tycker om att spela hemma i Alberta. Där finns det en publik som följt mig sedan min första skiva och som försöker få mig att börja yla. Det börjar som små morranden och sedan sprider det sig i publiken. Men det har inte hänt här än. Jag har hört ett par små gläfsanden, men inga riktiga ylanden, jag väntar på det."
Återstår att se vad som händer på lördag.

Mc Neill är galen på ett skönt sätt

WENDY MCNEILLA dreamer’s guideto hardcore living(Raw Power/Border)