Magiskt och modigt, Moto Boy
Konsert: Moto BoyPlats: Babylonscenen, torsdag kvällPublik: Ett hundratal hängivna: alldeles för få för så här storslagen musikLängd: 40 minuter och minst ett extranummer för kort
Det sägs att han föddes i Färila och lärde sig sjunga i en gosskör i Hudiksvall men det tror jag icke en sekund på. Nej, enda möjligheten är att Freddie Mercury hookat upp med saliga Jeff Buckley på den himmelska efterfesten, vilket resulterat i detta kärleksbarn. Som gudfäder och musikaliska fostrare har Rufus Wainwright och Antony Hegarty anlitats och gosskören i fråga var i själva verket festfixarens egen änglakör. På något sätt känns då det faktum att mannen nedstigit till Ledin-land som det yttersta beviset på att Gud själv uppfann ironin. Tycker ni det är stora ord? Vänta bara!
Detta är DET bästa jag upplevt under mina PDOL-år och om någon sjungit med större tonsäkerhet och själ på Babylonscenen, så vill jag gärna få veta det. Moto Boy trakterar en blandestetik som stolt korsar gränser och varandes Pridevecka måste jag få säga det - sexigare blir det inte. Violinisten Karin Frisk-Åhlin och keybordisten Pikko (Petra Fors) skänker det extra djup som debutskivan, trots större sättning, saknar, "Young love" är inte långt ifrån fulländat melodibygge och monumentala "Love is the only thing you can’t pretend" innehåller textraden "If we’re playing parts, there won’t be an encore". Men trots äkthet i framförande och det faktum att Moto Boy inte tydligare kunde visa sin glädje över att spela i Piteå blir det inget extranummer. Innan musikerna ens hunnit av, riggas utrustningen ned till publikens protester. Här ska sparas tid. Snacka om magidödare! Men, men: "Nästa år är jag tillbaka - på Stora scenen", deklareras det och om det finns någon som helst rättvisa i detta jordeliv är det inte den enda stora scen som får besök av en himmelsk Humlebo från Hudik framöver.
KONSERT
Så jobbar vi med nyheter