Svante Thuresson befinner sig vid pianot när PT ringer honom en onsdagmorgon. Så sitter han ganska ofta och arbetar hemma i Stockholm, men på scenen spelar han aldrig – då är det sång som gäller och så brukar han vara kapellmästare.
– Pianot är ett arbetsredskap som jag mest använder för att skriva musik, göra arrangemang och sånt. Jag har slagverk här hemma också men inget trumset, säger han.
Svante Thuresson, född 1937 i Stockholm, uppvuxen och fortfarande bosatt där, hade en kort karriär som trummis innan han slog igenom som sångare före 20 års ålder. Han säger att han alltid sjungit, sedan han var liten, men utan att vara med i kör eller liknande. Något sådant hände inte förrän han blev professionell musiker.
– Jag sjöng för att jag tyckte om det. När jag blev äldre försökte jag mig på att ta några sånglektioner, men det var inte min grej. Det handlade bara om kropps- och sångövningar, jag fick inte lära mig det jag tyckte att jag behövde och insåg att jag måste lära mig själv.
Milstolpar
Ett beslut som tagit honom till olika världsdelar med Sydafrika som rekorddistans i sammanhanget.
– Jag lutar mig på den musikalitet jag har och tror på att inte överdriva, det är allt. Turnerande musiker kan inte hålla sig till en massa regler eftersom tider, resor och klimat skiftar.
Svante Thuresson har uppträtt i många olika sammanhang, men ett par milstolpar i karriären har särskilt etsat sig fast i minnet.
– Att spela på Nalen i Stockholm under guldåren 1955–1959 var fantastiskt för en jazzmusiker.
Under några år av 60-talets första hälft var Svante Thuresson en av de sex sångarna i Gals and Pals.
– En underbar grupp att vara ihop med. Vi var med om väldigt mycket tillsammans, både hemma och utomlands, och det var en fin musikalisk utbildning för mig.
Svenska texter
Svante Thuresson har samarbetat med de flesta svenska artister som finns och en hel del utländska. Han säger att ”alla har sin grej” och vill inte framhålla någon, utom en: Beppe Wolgers. Bland annat skrev han många av Gals and Pals svenska texter.
– Vi jobbade mycket ihop under 60-talet och det glädjer mig fortfarande. Han var inblandad i alla krogshower som fanns på den tiden och han har betytt väldigt mycket inte bara för mig.
– Beppes texter lever kvar bland folk och är fast förankrade i svenskt musikliv, jag känner mycket för dem. Likadant är det med Hasse å Tages texter, de hör också till sånt jag sätter värde på i svensk musik.
Andas jazz
Svante Thuresson har inte varit främmande för andra genrer än jazz under sin karriär, men slår fast att allt han gjort och gör bottnar i jazzmusik.
– Jazzen är min musikaliska andning. Den passar till allt, men allt passar inte till jazz.
– Framför allt gillar jag att sjunga texter på svenska, jag vill berätta historien som är i texten.
Hur det kom sig att han började ”andas jazz” förklarar Svante Thuresson med att det inte fanns mycket att välja på när han växte upp.
Radiotimmen
– Jag kommer inte ens ihåg vilka artister som fanns då, för det var Radiotimmen klockan sex på kvällen som gällde för mig. I det radioprogrammet spelades först marscher, sedan operamusik och sedan något lättsamt på slutet som kanske var jazz om man hade tur. Det var den roligaste stunden på hela dagen.
På återbesök
Svante Thuresson har gästat Piteå flera gånger, även under Festspelen. I år heter parhästen Viktoria Tolstoy.
– Vi har hittat ett sätt att jobba på som gör att vi båda är fria i uttrycket och har roligt tillsammans.
– Om vi bestämmer oss för en sak gör hon det – och så gör hon lite till.
– Eftersom vi båda har mycket i ryggsäcken har vi möjlighet att utmana varandra, därför känns varenda jobb vi gör som något nytt.
Att samarbetet började för 15 år sedan var inte direkt planerat och Svante Thuresson minns inte riktigt hur det gick till, men han säger att varje år sedan dess har det blivit något tillsammans med Viktoria Tolstoy.
– I den här branschen tussas man ihop nånstans av nån arrangör som hoppas på ett bra resultat. 1998 fanns det inte så många sångare som stack ut, men det gjorde Viktoria.
En gåva
Själv letar inte Svante Thuresson samarbetspartners förklarar han, däremot håller han sig ajour med vad som händer i musikväg.
– Jag lyssnar och kollar men letar inte, det får komma till mig.
– Eftersom jag är gammal själv är jag ju nuförtiden tvungen att jobba med yngre människor och det är en gåva.
– De unga tillför en ny sorts andning till musiken och jag får nya impulser av dem som jag sedan använder på mitt eget sätt. Tack vare det håller jag mig igång.
På frågan hur han gjort och gör för att vårda sin röst, svarar han:
– Jag stiger upp på morgonen och går och lägger mig på kvällen.