Lättsamt och trevligt med Rongedal

Det ser ut som invigningen av en ung fotbollscup. Gassande sol, mängder av mysande barnfamiljer på konstgräset och på scenen en folklig musikakt som underhåller lagom lång tid för ben fulla med spring. Medan ungarna studsar i takt med musiken framme vid scenkanten tänker jag att få artister passar målgruppen bättre. Det är möjligt att den här publiken varken har köpt eller laddat ner Rongedals nysläppta skiva, men den har med all säkerhet sett och hört brödraduon i "Melodifestivalen" och "Så ska det låta" (där de förmodligen utökade fanskaran med några tusen procent) och den är med på noterna när tvillingarna Henrik (13 minuter äldre) och Magnus öppnar portarna till falsettsångshimlen.

Här finns inga skickliga bildproducenter, ingen lagledare att lattja med och inga mottävlande artistlag att sopa mattan med. Nu är det konsert, rakt av och det bär hyfsat bra i den här inramningen. Här handlar det om lättsmält pop, gott humör och en gnutta Mora Träsk-faktor när vi ska klappa, knäppa fingrar eller sjunga med. Det påpekas att Rongedal är ett band, inte bara de frontande bröder som körade bakom en rad etablerade svenska artister innan det egna genombrottet, men visst är bröderna det självklara blickfånget och deras säkra sjungande själva grejen. Bandet har ett snällt sound, men sitter ihop bra och svänger gott. En tidig reflexion är att det låter väldigt mycket som på skiva, läs välspelat men inte spontant.
Det är lätt att droppa Mika och Scissor sisters som referenser och nöja sig med det, men om än låtarna ofta påminner om varandra finns faktiskt viss variation och exempelvis för "Keep moving on" tankarna till svenska "Wallstones" medan "Play on" känns som en tydlig hybrid av Abba och The Ark.

Trots att konserten är föredömligt kort räcker inte låtmaterialet riktigt till. Här finns självklara raketer i "Tempted by the sound" (en lillkusin till melodifestivalhiten) och "Who do you think you’re foolin’" som tar plats, pockar på uppmärksamhet och får det, men också en del ljumma, lättglömda inslag.
När "Just a minute" avslutar hela härligheten är det som herre på täppan och här handlar det om mer än bara igenkänningens välsignelse. Melodifestivalfavoriten är ett gediget shownummer för både öra och öga medan resten av låtarna blir radiopop rakt upp och ner.
Det hade inte suttit fel med ett par väl valda covers och någonstans börjar jag fantisera om ett krogshowformat.

Sammantaget känns det här mer skickligt och trevligt än så där superbra, men visst bjuder Rongedal på fullt funktionsduglig lättunderhållning och gratis är, som alltid, gott.
KONSERT

Lättsamt och trevligt med Rongedal

Konsert: RongedalPlats: LF ArenaLängd: Drygt 40 minuterPublik: Stor och entusiastisk