Lågmält kvinnoöde med sprängkraft

"Tätt intill dagarna" heter boken om Mustafa Cans mamma. För många människor, inte minst de som känt henne sedan ungdomen, var hon godheten personifierad. Güllü Can dog i januari 2005.
Nära men frånvarande
I en kista återvände hon till den fattiga byn i turkiska Kurdistan, som familjen utvandrat från 30 år tidigare. Hon längtade ständigt tillbaka men kom aldrig ända fram medan hon levde, trots de ibland halvårslånga semestrarna där.
- Vi barn erövrade livet i Sverige inifrån men min mor betraktade det utifrån. Hon levde inte, hon bara överlevde för mig och mina syskons skull, sa Mustafa Can.
Då hade han inlett med högläsning ur bokens första kapitel, som han började skriva fyra timmar innan moderns kista skulle lämna Sverige.
När hon fick veta att hon hade ungefär ett halvår kvar att leva, började Mustafa Can på allvar fråga ut henne om hennes liv. Vad hon tyckte och tänkte och vad hon varit med om. Vad hon egentligen såg när hon tittade ut genom köksfönstret i lägenheten i Skövde.
- Trots att hon gett oss liv, kärlek, hopp och tröst, var hon den mest frånvarande av oss alla. Hon svarade aldrig på mina frågor.
- När vi vårdade henne i hemmet under sjukdomstiden talade hon till mig för första gången i mitt 35-åriga liv.
Husguden är Ekelöf
Fast helt lätt var det ändå inte att pussla ihop bitarna hon gav, en efter en. Väntan blev lång, intygade Mustafa Can och förmedlade sin mammas jordbundna intelligens och subtila humor med mycket kärlek och en viss förtvivlan. Som när han frågade: "Mor, vem är du?" och hon kort och gott svarade: "Din mor!".
Han förklarade också varför boken har ett omslag med ett foto av honom själv:
- Jag fick tillstånd av henne att skriva, annars hade jag aldrig gjort det. Men jag fick inte ha hennes bild på omslaget.
I boken ryms också Mustafa Cans sökande efter sig själv, liksom den omvandling som skedde i familjen efter första dagen i Sverige. Berättelsen är djupt personlig samtidigt som den är möjlig att analysera på ett allmängiltigt plan.
- Min mor sa om den första dagen på Västgötaslätten, att hon visste att hon kommit bort. I slutet, när hon var som sjukast, kunde hon ändå känna lycka. Då förstod jag att ett hem inte är en fysisk plats utan ett mentalt tillstånd, sa Mustafa Can som flera gånger refererade till sin husgud Gunnar Ekelöf och andra inspiratörer.
Kärlek och hat
Mustafa Can sa att han med tiden insett att han inte alls hade någon självklar rätt till sin mammas historia, vilket han först trodde. Han pratade också om moral, livslögn och revansch.
I sammanhanget lämnar han inte bara ut sin mamma och pappa utan också sig själv.
- Jag älskade min mor, men när jag var i 10-14-årsåldern hatade jag att synas tillsammans med henne för att hon var så olik de andra mammorna. Här kan man inte annat än att anklaga tiden. Alla kulturmöten kostar faktiskt.
För Mustafa Can blev blev biblioteket och litteraturen "det som sprängde miljonprogrammets gränser" som han sa:
- Inga skiljelinjer finns mellan verklighet och fantasi i litteraturen. Den upphäver tyngdlagen och den sa åt mig att jag har rätt att verka i den här världen.
- Konsten är ett argument för våra öden. Därför tycker jag att den första politiker som avgiftsbelägger böcker på bibliotek borde ställas tills vars för brott mot mänskligheten.

Lågmält kvinnoöde med sprängkraft

PITEÅ Journalisten och författaren Mustafa Can har rapporterat från krigshärdar och skrivit prisbelönta socialreportage. Men den största utmaningen var att skriva om godheten. Det berättade han för kulturföreningen Ordmåns publik i går kväll när han gästade Piteå.