Solidaritetsdagen för de 1,8 miljoner människor som trängs i jättefängelset Gaza gick ganska obemärkt förbi här i Sverige. Världskampanjen för stöd till frihetsskepp med enbart kvinnlig besättning, som sjövägen ska försöka att bryta Israels blockad, utropade i år 31 maj till internationell solidaritetsdag för Gaza.
Datumet uppmärksammar att det gått sex år sedan den israeliska attacken på Gazakonvojens fartyg Mavi Marmara. 31 maj 2010 dödades tio människorättsaktivister av israeliska kommandosoldater.
Sedan dess har den internationella koalitionen Freedom Flotilla Coalition fortsatt försöken att häva blockaden och nå Gaza med förnödenheter. Den svenska organisationen Ship to Gaza bidrar i år med Kvinnobåt till Gaza. I hela världen finns kvinnliga besättningar som gör samma sak i förhoppning att deras fartyg inte ska stoppas av israelisk militär.
Kvinnobåtarna sätter särskilt fokus på de palestinska kvinnornas utsatthet i Gazaremsan, där sjukvård, skolor, vatten- och elförsörjning fungerar ytterst sporadiskt. 20000 hem totalförstördes under det senaste kriget och miljön är förgiftad av kemiska stridsmedel.
Även om Israels våldshandlingar och blockad mot Gaza upphör omedelbart, är området så förstört och hälsovådligt att det blir obeboeligt inom de närmaste fyra åren, enligt FNs utvecklingsorgan Unctad.
Kvinnorna och barnen drabbas värst, både fysiskt och psykiskt. Varför har inte världens politiker gjort något för att häva den långvariga blockaden annat än i ord? Varför denna decenniumlånga handlingsförlamning? Vart ska Gazas befolkning ska ta vägen senast 2020?
Enligt internationella överenskommelser är det rättsvidrigt att ockupera ett land och mörda och terrorisera dess civilbefolkning. Så varför finns ingen blockat mot Israel?