I Luleå pågår en intensiv kulturdebatt mellan i första hand landstingsrådet Maria Stenberg (S) och stadens kulturarbetare. Till de sistnämnda hör arrangörer, fria grupper, föreningar, enskilda eldsjälar. Inte sällan förväntas de ställa upp ideellt, alternativt med minimal budget.
Debatten berör alla norrbottningar som genom skatten bidrar till kulturutbudet. Dels för att sambandet mellan kultur och hälsa är väl dokumenterat, dels för att ett samhälle utan kulturarrangemang är tråkigt och insnöat i största allmänhet.
Att Norrbottensteatern slutat turnera och därmed inte uppfyller sitt uppdrag att vara en teater för hela länet är allvarligt. Lika nedslående är det att landstingets och kommunernas stöd till arrangörer och föreningar minskar, för då kan ju inte de heller förmedla scenkonst.
Men alltihop har också att göra med att publiken sviker. Kristina Grubbström i Arvidsjaur är ordförande i Riksteatern Norrbotten och har arbetat med kultur i 30 år. Hon har sett en markant förändring i publikunderlaget: ”Publiken har försvunnit, liksom de ekonomiska förutsättningarna. Det har lett till ett begränsat utbud för arrangörerna. När jag började kunde vi lätt ha två utsålda föreställningar. Tyvärr är det svårt med en nu”.
Så heder till alla arrangörer som kämpar på, liksom till institutioner och fria grupper som fortsätter att turnera med dans, musik, teater. Tack vare er skådar jag ljus när kulturskymningen faller på. Senast i måndags i det fullsatta Missionshuset i Sjulsmark.
Både musiker och publik kommer att minnas turnépremiären för Norrbottensmusikens bygdegårdsprogram ”Guld och silver” med ett leende. Sex riksspelemän från de båda nordligaste länen spelade med varandra för första gången och hade lika roligt som vi andra. En exklusiv upplevelse av hög musikalisk kvalitet och stort underhållningsvärde, möjlig bland annat tack vare många ideellt arbetande ortsbor. Turnén går efter fler stopp i Norrbotten vidare till Västerbotten.