Körerna tog hem segern i Acusticum

Jag kan inte minnas att jag någonsin sett så lång kö till Acusticum som denna luciaafton. Det kan bara betyda en sak; något folkligt är på gång. Det tar en god kvart efter utsatt tid innan konserten kommer igång, och det med manskören som värmer upp med några julsånger a capella. Lite manskörsspex är också på sin plats, med 42 höjda tändare på Juleljusen. Att klangen låter lite luddig gör ingenting. Jag blir julglad bara av att se kören uppställd!

Efter en rörande Jul, jul strålande jul, gör Roger Pontare entré i sin stora päls, och han konstaterar snart att den kanske var något för varm för vädret i Acusticum. Annars ser han lika stadig ut som han sjunger sin inledningsblues. Den och den folkliga koralen Den signade dag visar på sånt som jag med tacksamhet skulle vilja höra mer av från en schlagerstämplad artist. Detta för att om möjligt tvätta bort mina förutfattade meningar.

Pontare är flexibel för fler genrer än melodifestivalen. En stund. Jag undrar för mig själv hur utvecklande det är att för femtielfte gången sedan 2000 sjunga singback till När vindarna viskar mitt namn. Manskören är inhyrd på refrängen, jag vill helst gömma mig när applåderna brakar loss. Kan 500 personer kan ha fel?

Andra akt inleds med ett mycket skönsjungande luciatåg. Piteå barn- och ungdomskör framför ett urval av moderna och äldre sånger, varav flera i för mig nya och fräscha arrangemang. Det är här konserten verkligen tar fart, och når sin topp i Shine For Me där samtliga sångare och artister medverkar. Men snart börjar jag bli lite irriterad på Pontares stil. Att vara säker i sin roll och axla epitetet folkkär är en sak, men att missa två entréer, snubbla text och tugga päron på scen är enligt mig att ha överskridit gränsen för det privata. Nog river han ner många skratt, men jag har redan slutat försöka. Att som grädde på moset få höra ännu en rätt usel version av tidernas mest överskattade julsång, O helga natt, får mig att helt stänga av den sista kvarten. Anthem ur Chess klingar visserligen bra i kören, men vad har den med jul att göra? Det känns lite för splittrat i leden.

Nä, bäst klarar sig de glada amatörerna och de lokala förmågorna denna kväll. De som älskar musik och gör sitt bästa utefter förutsättningarna. Det kallar jag professionalism, förutsägbar repertoar eller inte!