PITEÅ
De likartade teknikerna till trots, erbjuder månadens utställningar stor variationsrikedom. Medan Per Lindströms inramade foton på Framnäs lutar åt ett konstnärligt uttryck, har PT:s fem fotografer denna gång bemödat sig om att betona det mediala värdet framför det konsntärliga – inte bara i urvalet som ju är självklart när det gäller pressbilder, utan framför allt i hur de presenteras.
De båda februarikonstnärer som sysslar med måleri och skulptur visar också prov på helt olika uttrycks- och förhållningssätt.
Första gången i norr
Lotta Enocsson är född 1958 i Stockholm där hon fortfarande bor. Hon gick ut Konstfack 1994 och har varit en flitig utställare även före det, ändå har hon aldrig ställt ut norr om Härnösand tidigare.
Lotta Enocsson har sin ateljé i Vinterviken. Platsen märks i flera av motivvalen som är med i hennes första utställning i Norrbotten. Hon visar oljor, grafik, marmorskulpturer och bronser, alla med en egen berättelse bakom sin tillblivelse – inte sällan med en subtilt humoristisk och folosofisk syn på tillvaron. Utställningen i Piteå konsthall, i Stadsbiblioteket, pågår till och med 16 februari.
Ifrågasättande
Humorn i Leif Åströms skulpturer och collage med många tidningsklipp är däremot mycket påtaglig, medan målningarna är så abstrakta att landskapsmotiven bara anas. Den utställning som i dag har vernissage i Öjebyns konsthall, på bibliotekets övervåning, beskriver han delvis som "ett stillsamt ifrågasättande av konsumtionssamhället" medan andra delar är "ett experimenterande med olika uttryck och tekniker.”
Leif Åström är född 1965 och gick ut ABF konstskola i Umeå 1999. Han bor i Skellefteå och brukar ha tre-fyra utställningar per år. Han ägnar sig mycket åt 60-talsmotiv med en collageteknik som är så lekfull att den gränsar till kitsch.
Leif Åström är född 1965 och säger att flera av motiven speglar hans födelsedecennium så som han önskar att det var snarare än realistiskt, eftersom de minnen han har från denna tid är diffusa.
Debutant
Per Lindström är född 1957 och bor i Roknäs. Han arbetar som handledare på Neurolinjen vid Framnäs folkhögskola. Utställningen i foajén på arbetsplatsen är hans debut. De senaste fem åren har han gått in för fotograferandet mer seriöst än tidigare och utställningen domineras av naturbilder. Där finns också en hel del bilder på dansande människor, samt några med djur (katter) i fokus.
– Jag fotograferar gärna de små detaljerna i naturen, de som man lätt går förbi. Ljusskiftningar, kontraster, färger och rörelse fascinerar mig, säger Per Lindström.
Han tillägger att han haft turen att bli inbjuden till dansföreställningar med elever från Strömbackaskolan och försöker återge känslan i dansen i sina fotografier. För att hitta dit använder han ibland långa exponeringstider.
– Kamerarörelser använder jag i samma syfte. För bildbehandlingen har jag Lightroom och då justerar jag oftast kontrast och skärpa, ibland vitbalansen och beskärning, säger Per Lindström som hade vernissage i går.
Räddningsplanka
"Årets bild 2013" är PT-fotografernas återkommande utställning. En bråkdel av ett helt års produktion för tidningen visas, ändå uppgår antalet bilder till 55 stycken. För tredje året i rad kan den som vill rösta på sin favoritbild ur 2013 års urval från olika uppdrag, antingen manuellt i foajén eller digitalt via pitea-tidningen.se.
Vid dagens vernissage kommer alla fem fotografer att vara på plats: Maria Johansson, Sanna Eriksson, Gunnar Westergren, Robert Lundberg och debutanten i sammanhanget, Sofia Wellborg. Som brukligt bjuder de förutom på sig själva också på många pressfotografers räddningsplanka när tiden är knapp – varmkorv med bröd.
Därefter är alltid någon av dem på plats en timme varje onsdag förmiddag under februari, för att prata om bildjournalistik och arbetet som pressfotograf.
Mörkrumskänsla
Sanna Eriksson som hängt årets utställning tillsammans med konstpedagog Satu Takkinen, säger att målsättningen varit att hitta en enklare utställningsform än tidigare års inramningar. Dels för att bilderna är så många, dels för att de skulle "kännas mer som tidning och mindre som konst". Resultatet blev en nostalgisk flirt till den analoga tiden, när bildbehandlingen inte var datoriserad utan manuell.
– Vi har försökt uppnå en känsla av att bilderna hänger på tork i mörkrummet.
– Istället för att visa dem på var sin vägg som tidigare, har vi blandat allihop. Vi har utgått från färgskalor, känslor och motiv, fast bilderna i övrigt inte har med varandra att göra, säger Sanna Eriksson.
För egen del har hon inte fotograferat lika mycket som andra år på grund av ändrade arbetsuppgifter, ändå har hon haft tusentals bilder att välja bland.
– Jag har fotat minst av oss under 2013, ändå handlar det om sjuka mängder bilder. Jag har valt sådana som står för sig själv, men det är inte så lätt eftersom vi aldrig annars visar bilderna utan sammanhang. När de publiceras följer ju alltid text, rubrik och redigering med.
Varierande yrke
Gunnar Westergren ser den årliga utställningen som ett välkommet tillfälle till reflektioner över hur olika jobb utförs, om än urvalsprocessen inte är lätt.
– När vi går igenom bilderna får vi en sammanfattning av året och det är ett bra sätt för oss fotografer att få koll på vad vi gjort. För mig handlar det om självrannsaken, jag tänker på om jag skulle kunna ha gjort annorlunda vid ett visst tillfälle till exempel.
Bland de 3500 bilder han lagt in i redaktionssystemet valde han först ut 35, för att sedan sovra till de tolv som han visar. Alla härrör från olika uppdrag, men alla behöver inte ha varit publicerade på webben eller i papperstidningen.
– Varje gång jag gör det här inser jag hur mycket jag får vara med om i mitt yrke. Och det är jättekul att få visa bilderna, kanske även sådana som inte varit publicerade, i en teknisk kvalité som man sällan ser i tidningen, säger Gunnar Westergren.
I urvalet har han försökt få med den variation som kännetecknar hans arbetsdagar.
– Ofta har jag en viss känsla för de olika jobb jag är på och det ville jag förmedla.