Det finns många som skriver lättsamma och roliga barnböcker, men inte Katarina Kieri.
– Barn i sig är ganska allvarliga, säger hon.
Barnboken ”Vero hit & dit”, som ställdes ut på årets bokmässa, handlar om hur det är att växa upp i en värld där man känner sig osynlig. Att behöva förhålla sig till vuxenvärlden och de vuxnas villkor.
Huvudkaraktären Markus har en mamma som alltid är trött och inte tål höga ljud och en pappa som försöker hålla ihop familjen. Markus hamnar lite i skuggan.
– Båda hans föräldrar har ju fullt upp med att ta hand om sig själva.
Katarina Kieri kommer själv ihåg oförrätter under barndomen.
– Jag kommer ihåg att inte bli riktigt sedd och att inte bli tagen på allvar när vuxna skojade bort saker som man tyckte var jätteviktiga, säger hon.
Men så börjar Vero i Markus klass. Hon pratar som en vuxen och vet vad saker kostar.
– Markus ser upp till henne men samtidigt ser han att det finns en viss ensamhet kring henne, någonting att känna igen sig i.
Det blir början på en vänskap som kommer betyda mer än vad man kan tro.
Böckerna växer fram
Katarina Kieri har alltid skrivit. Som trettonåring skrev hon poesi.
– Jag upptäckte vilken stor grej det var att sätta pennan mot papperet. Det var bara jag och orden, som att ha ett eget inre rum att gå in i. För mig har skrivande från början varit ett sätt att få skildra verkligen på mitt sätt, med mina ord.
Sedan tio år tillbaka är hon författare på heltid. Berättelserna är inte kartlagda när hon börjar skriva och teman och storyn växer fram. Hon lär känna karaktärerna under skrivprocessen.
– Jag skriver mig in i dem.
Efter fyrtio sidor kan hon ibland upptäcka att karaktärerna i början av texten inte överensstämmer med deras utveckling genom boken.
– Då får man ta om det från början. Jag skriver om och skriver om och skriver om. Många gånger.
Skillnader på barn- och vuxenböcker
Hon har skrivit böcker både för barn och vuxna. I vuxenromaner kan hon ta ut svängarna lite mer, gå djupare in i skeenden och befinna sig där under en längre tid.
När det gäller barnböcker måste karaktärer, händelser och känslor förmedlas på ett annat sätt.
– Det krävs en viss enkelhet, men det får ju inte bli banalt, platt och tråkigt för det.
– Man kan skapa bilder av saker och ting och jobba lite mer med dialogen.
Barnböcker kräver också inlevelse och förståelse för barns perspektiv och utsatthet.
– Ju yngre man är, desto mer är det som står på spel i tillvaron. Som barn är man väldigt utlämnad åt en vuxenvärld. Därför är det spännande att skriva för dem.
Hon anser att det är viktigt att barn får möjlighet att upptäcka berättelsens värld.
– Jag vet ju själv hur mycket det betydde för mig med berättelser i olika former, och inte minst böcker.