Ju syrligare Demian desto bättre
Konsert: Lars DemianPlats: Krokodil, PiteåLängd: En timme och 20 minuterPublik: Runt 50 personer
Lars Demian roade och oroade 50-talet fans på Krokodil. Ju vassare och fräckare, desto roligare blir konserten, menar PT:s recensent.
Foto: Robert Lundberg
Jag upplever den här konserten som något mer ojämn, sett till framförandet, än senaste Piteåbesöket för ungefär två år sedan. Här slarvas en del på instrumenten och elpianokompet kan bli enformigt att lyssna på. Tack och lov är ungefär hälften framfört på elgitarr. På de ställen där det egna engagemanget svajar bär dock låtarna rätt bra på egen hand i den enmansshow som hämtar element från kuplett, chanson, klassisk visa och för den delen rock. I den tredje fjärdedelen av konserten är han som bäst. Tempot vrids upp och här får vi del av några av hans allra bästa stunder.
Kvällens favoriter är självskrivna. "H&M" är ett vackert rekort på sträckan norra Finland - (valfri symaskin i) Indien och innehåller svidande samhällskritik på flera plan, "Fyllot och Miss world" är både smärtsam, vacker och väldigt tragisk och "Välkommen hit" blottar en stor spricka, ja, en hake, i den svenska välviljan att ta emot invandrare. I den kolumnen hamnar också "Molnigt i Solna" som i all sin enkelhet måste vara bland det vackraste han skrivit.
Demian, snyggt klädd i rött och svart och med nyanlagt skägg, uppskattar den nyktra publiken och "en lagom kristen tid" för konserten. Han kommenterar de nya moderaterna, jämför nyliberalism med en trossats och menar att ledande kriminalförfattare borde ta sitt ansvar och skriva böcker som speglar verkligheten, sett till statistiken på ouppklarade brott.
Sedan senaste Piteåbesöket har han släppt ännu en skiva, "Välkommen hit" som släpptes i somras. Själv sitter jag och saknar "Asien igen", men här finns andra nya låtar att glädja sig åt. Bäst är "Den glade polisaspiranten" som med stålhätta sparkar på de som sökt sig till polisyrket utan att ledas av idén om att skydda och tjäna.
Humorn är dock inte alltid där i texterna. Lika häftigt kan det bli när humöret och tempot får stå som kontrast till innehållet eller när ett medvetet felpassat ackord låter kraschlanda nyss sjungna strof. Förra gången var jag lyrisk. Den här gången är det "bara" bra. Tajmingen som underhållare blir tydligast i dialogen med en nybliven pappa i publiken som undrar om dotterns läten stör. Svaret kommer snabbt: "Nä'rå, det är lugnt ... Jag har hund".
KONSERT
Så jobbar vi med nyheter