Under hela sin uppväxt är Jane Eyre oälskad och oönskad. Hon skickas tidigt till ett barnhem som liknar en uppfostringsanstalt och hon blir medveten om att världen är orättvis och att hon måste vara sann mot sig själv eftersom ingen annan är det. Ingen har någonsin visat henne kärlek, och hennes första vän dör i hennes armar.
Charlotte Brontës roman får en vändning när Jane Eyre blir guvernant på Thornfield Hall och träffar Edward Rochester. Det finns en kemi mellan dem, men tvärt emot många andra böcker så handlar det inte om fysisk attraktion. Samtalen dem emellan är på en existentiell nivå och utgör bland de bästa partierna i boken. Den föräldralösa Jane utmanar sin arbetsgivare, den världsvana, rika Rochester på ett inte–llektuellt plan. Där är de jämlika. Relationen mellan dem kan inledningsvis nästan tolkas som en kamp om makt, vilket naturligtvis är destruktivt. Men här finns också en oerhörd befrielse. Jane blir inte ett sexuellt objekt utan ett subjekt som ingen kan bestämma över.
När hon upptäcker att hon har förälskat sig i Rochester blir hon irriterad på sig själv. Kanske för att hon aldrig varit beroende av någon på det sättet och att det försätter henne i ett främmande tillstånd av underläge. Kan kvinnor vara helt självständiga i förhållanden med män? Det är en fråga som Jane ställer sig själv, men även läsaren tvingas fundera över det. Jane vill tjäna sina egna pengar och vara oberoende.
En oförutsägbar händelse ställer Jane inför ett vägskäl och hon väljer att respektera sig själv före ett förhållande. Här känns romanen väldigt modern. Inte förrän hon är ekonomiskt oberoende så bestämmer hon sig för att återvända till Rochester, feminist som hon är. Vad har hänt under tiden? Vem är egentligen beroende av vem?
Könsrollerna blir en aning uppluckrade och det är just det som gör romanen tidlös. Relevansen ligger i det moderna tankesättet. I dag har kvinnor världens möjlighet att vara självständiga individer, att vara självförsörjande som Jane strävade efter och blev. Men ändå kretsar mycket av livet på 2000-talet runt att träffa en man att förhålla sig till. Tänk om vi i stället kunde lära känna oss själva och se vad vi kan åstadkomma, innan vi kastar oss in i förhållanden.
Jane Eyre får betydelse ur ett feministiskt perspektiv eftersom hon värnar om kvinnans självständighet. Hon är ödmjuk och plikttrogen samtidigt som hon försöker bryta med samhällets konventioner. Hon avskyr det sociala spelet och andra element i societeten och anstränger sig inte för att vara någon hon inte är. Hon är viljestark och håller fast vid sina principer. Hon låter inte någon man definiera hennes tro och hon vägrar gifta sig för ekonomisk trygghet. Hon är hellre fattig än rik, hon är hellre ensam än någons ägodel, och hon väljer alltid att vara sann mot sig själv. Det här var under 1800-talet när kvinnans ställning var begränsad. I alla tider har det ansetts viktigt att passa in, men Jane är inte fånge under något ideal. Det finns en inspirerande gnista i det, som väcker en fundering om dagens samhälle. Det kan vara värt att få uppleva Jane Eyres liv och se hur hennes styrka växer fram av att lyssna på sig själv i stället för på alla andra.
Sverige är ett av de mest jämställda länderna i världen, men vi kan ändå behöva påminnas och reflektera över vilka val vi gör och varför. Det finns fortfarande kunskap att hämta ur romanen, där begreppet oberoende är ett stort tema som är aktuellt än i dag.