Jag kan aldrig mäta mig med Idol-Johans fans

Som alla år finns det musik som sätter allt på spel och får en att tungomålstala när man ska beskriva hur bra den där känslan var, men hur mycket energi jag än uppbådar kan jag aldrig mäta mig med Idol-Johans fans. Jag är totalt ointresserad av Idol (förutom de första avsnitten då alla med bristande självinsikt och usel sångröst sjunger ut), men hysterin kring den fjunige Johans person är fascinerande.
Nej, jag kan inte mäta mig med fjortistjejerna, men nog blev jag ordentligt tagen när jag första gången lyssnade på Håkan Hellströms "För sent för edelweiss". En man som ofta anklagas för att sakna sångröst och sant är väl att han aldrig skulle gå vidare i Idol.
Konserten med Håkan Hellström under PDOL var utan tvekan sommarens stora musikaliska upplevelse. Jag förstår precis vad Bo Sundström menar när han på Bo Kaspers senaste skiva hyllar Hellström i sången "Tack för konserten (din jävel)" och sjunger "Tack för konserten och tack för den sången jag alltid tyckte hade handlat om mig".
Och Fredrik Strage på DN fick Stora journalistpriset i kategorin Årets förnyare. Strage har listat de 100 största rockögonblicken som han letat upp på Youtube och det är en omtumlande lista. Nej, det handlar inte om de stora elefanterna och du behöver inte hålla med, men för alla rockintresserade är listan värd att kolla in.
n Håkan Hellström "För sent för edelweiss"
"Det såriga vemodet river röda ränder i min själ och de uppsluppna stunderna får mig att famla efter champagneflaskan och jag kan inte få nog" skrev jag i recensionen och belönade skivan med fem plus. Det är ett omdöme som står sig.
n The Nightwatchman (Tom Morello) "The fabled city"
Med bländande gitarrspel och sin mörka sandpappersträva röst berättar Tom Morello historier från sin sagostad. Fem plus var kanske ett för mycket, men ingen sjunger lalala som Morello.
n Nick Cave & The Bad Seeds " Dig, Lazarus, dig!!!"
Medryckande gung och hypnotiskt driv. Här ryms en stor dos skönhet och en ännu större portion ren och skär utlevelse. Nick Cave övertygar igen.
n Stina Berge " Stina & kärleken"
En gång trummis i Pink Champagne och så vid 50 års ålder solodebut. Berge sjunger kärvt och självutlämnande utan att vara sentimental om ett liv som satt sina spår.
n Spiritualized "Songs in A & E"
Växlingarna mellan det nakna och ödsliga kontra stök och larm ger nödvändigt andrum åt båda håll. Jason Pierce har en himmelskt skör och trasig röst.
n Bubblare: The Soundtrack of our lives - "Communion", Mattias Hellberg & the white moose - "Out of the frying pan, into the woods", Little red snapper - "Morning light", The Gaslight anthem - "The ’59 sound", The Last shadow puppets - "The age of the understatement".