KONSERT
Jag vet inte om jag är mest imponerad över att Tom Malmquist en gång gjorde tre raka hockeymål på nio sekunder eller om han, som scenvärden Ronny Eriksson uttrycker det, spelar "som om det vore på liv och död hela tiden". Ja, musik då alltså. Hur som helst noteras att det inte är någon brist på högkvalitativa gratisupplevelser som bjuds för Dansar och Lers dagsbesökare.
Truckerkeps, en ständig snus under läppen och ett slutspelsskägg som knäpper "Mother James"-Stefan på näsan känns ju helrätt till denna djupdykning i den nordamerikanska folksjälen. Så om jag någon gång byter karriär och hamnar bakom ratten på en timmerbil som susar fram genom Maines djupa skogar är Malmquist en het kandidat för cd-spelaren.
På tal om sågningar - de brukar i hans fall antyda att "sången är så nasal och gnällig att självaste trumpetsmurfen skulle vara avunsdjuk". Men nej hörni - det vete gudarna! Visst är det snarare träflis och motorolja än smör han har i strupen men jag tycker att gnällandet är riktigt njutbart. Det jag däremot har problem med är låtskrivandet.
Emellanåt anas ett stråk av Ben Harperska kvaliteter men för det mesta återanvänds melodifragment 1A och det får mig att ledsna för snabbt. Bandet känns bekant i sina konturer och förklaringen är enkel. Minsann, sitter inte Stefan Petersson där och körar på scen? Och har han inte också med sig Mathias Johansson på akustisk gitarr? Kombinera dessa Mother James-musiker med Anders Olsson på cajon (trälåda) och du har ett band som är så levande att det slår rot i scengolvet. Ja just, ja - på temat sågning skulle jag också säga att låten "Wood" är en riktig höjdare!