SHOW
En av landets kanske bästa skådespelare möter ett lokalproducerat kvalitetssignum för bred musikunderhållning. Det ser spännande ut på pappret och resultatet blir riktigt bra när Maria Lundqvist och Storstryk varvar sina talanger i firandet av 600-åriga Öjeby kyrka den här lördagskvällen. Mitt livs märkligaste kyrkobesök är ett faktum.
Ett stort musikaliskt kunnande och därtill fyra skilda röstkaraktärer som smälter ihop perfekt. Storstryk har vuxit från "trubba-grupp" till ett riktigt band där man smidigt växlar både mellan solistroller och olika instrument. Visst funkar det på krogen, men det "nya" Storstryk är ju perfekt för rena konsertsammanhang.
"In the air tonight" förvandlas från urban popballad till skön musikalisk roadmovie i sällskap av Mikael Holm och Stefan Lundström, Krister Vikström skänker sårbarhet till "Halleluja" och "Vem är du", Joakim Wallsténs egen 13 år gamla låt om en flicka som försvinner spårlöst, känns kusligt aktuell och sänder rysningar längs ryggraden. Det gör för övrigt också hans soloinsats i U2:s "Stuck in a moment" som når närmast sak-ral stämning när den blommar ut i full styrka på slutet.
Nej, en korskyrka i sten ger ingen bra akustik för elförstärkt musik, men Storstryk lyckas bra efter förutsättningarna och mot slutet kommer pärlor som "Sir duke", "With or without you" och - förstås - "Bohemian rhapsody". Yeah!
Maria Lundqvist älskar och publiken älskar tillbaka. Hennes insats den här kvällen handlar lika mycket om att se, bekräfta och omfamna åhörarna som att leverera text, sällan skådad mimik och sjunga med den äran. Generös? Bara förnamnet!
Efter ett smidigt förvandlingsnummer är det plötsligt rikskända bibliotekarien Sally Santesson som står framför oss i livsfarliga högklackade lackstövlar (kyrkoherde Maria Bergs påstår hon). I nästa sekund drattar hon i stengolvet i ett spagatfall som får Bambi att framstå som balanskonstnär. Hon använder deodoranten utanpå kläderna och fyrar av väl tilltagna salvor med sin patenterade hårsprej. Och det är bara början.
På ett kick har hon engagerat sju roade/oroade åhörare i en balettföreställning där bland annat en hängbro och en vårflod ska gestaltas.
Min kompis brorsa är en av de utvalda och kan numera addera "vandrande pinne" till sitt cv. Sedan är det fritt fram för Sallys tokigheter. Publiken tjuter av skratt och för en stund undrar jag om det är en kyrksal eller en biologisal jag befinner mig i. Trots bitvis hög äckelfaktor är hjärtat med hela vägen. Det är onekligen högt i tak i "Marias kyrka".
Sally försvinner lika fort som hon dök upp och publiken hostar häftigt som man gör när man skrattat alldeles för mycket och medan hissen närmar sig markplan igen och Maria Lundqvist rundar av så inser jag att Sally-karaktären (som vi skrattar både med och åt) mycket väl kan symbolisera det egna jaget som längtar efter att få flyga och den avvikande personen som det är lätt att peka på och viska om ute på stan - ämnen som Lundqvist berör i sin allvarliga avdelning. Det blir tydligt att alltihop handlar om två saker: bejakandet av dig själv och dina drömmar och inte minst solidaritet och omtanke om andra människor. Din nästa, som det så fint heter. Greppen är djärva, men när Maria Lundqvist, avslutar med att läsa Kent Anderssons mycket tänkvärda "Vingen", faller alla bitar på plats.
Programmet känns mindre indelat än jag befarat, men jag hade gärna hört fler musikaliska möten och jag hoppas att den här konstellationen får fler chanser i framtiden. En kul kväll och ett firande som hette duga.