För mer än ett kvartssekel sedan var jag för första gången med om att en man inte ville skaka hand med mig. Istället hälsade han genom att lägga handen på sitt hjärta. Först reagerade jag precis som TV4-reportern Ann Tiberg gjorde när Miljöpartiets Yasri Khan vägrade ta henne i hand: Jag blev förvånad eftersom beteendet inte gällde gentemot männen. Senare frågade jag en annan person vad det hela handlade om.
Svaret bekräftade att jag gjorde rätt i att inte dra förhastade slutsatser om att jag blivit förnedrad. Även en muslimsk kvinna kan vägra att ta en man i hand och istället placera handen på hjärtat. Hälsningen besvaras likadant.
Hur man hälsar i olika kulturer handlar om livslång inlärning och uppfostran enligt både tradition och religion. Utövande muslimer tar fasta på vad som står i Koranen och på tolkningarna av vad som är önskvärt men inte står där.
En muslim som ber fem gånger om dagen, måste utföra den rituella tvagningen wudu före bön. Wudu utförs i elva steg, som vart och ett upprepas tre gånger. Denna symboliska rening inför mötet med Allah bryts vid exempelvis toalettbesök, sex och djup sömn.
Enligt vissa av de lärdes tolkningar kan beröring av det motsatta könet medföra sexuella tankar eller frestelser, vilket bryter reningen. Jag har full förståelse för att muslimer vill minimera antalet tvagningar, särskilt vintertid i vårt kalla land där huden lätt torkar ut.
Istället för ett drev mot Khan hade det varit på sin plats med ett sansat samtal om det hela. Talesättet att man får ta seden dit man kommer hör till en sådan kommunikation. Den som vill integreras i det svenska samhället måste lära sig vissa saker, till exempel varför det är så himla viktigt för majoriteten av oss som bor här att skaka hand i vissa lägen.
Även om man inte tar efter blir det då lättare att förstå när ens eget beteende kräver en förklaring för att undvika missförstånd.