Teater
"Den som älskar glada dagar varder fattig". Sara Lidman som Västerbottens nationalskald nummer ett, upphör aldrig att fascinera med sina beskrivningar av strävsamhet i en bygd där totalt mörker råder om vintern och ljuset härskar obarmhärtigt om sommaren. Trots teknikens framfart, att klyftorna i samhället blivit mindre och ordet fattigdom knappt längre existerar, återstår de eviga stötestenarna och livsfrågorna. Är kärleken friare? Är skulden och skammen mindre? Vintermörkret är fortfarande mörkt som då, sommarljuset ännu bländande. Berättelsen om Rönnogs liv känns kusligt aktuell.
För dramatisering av boken "Lifsens rot" står skådespelerskan Ellenor Lindgren, som tillsammans med musikern Nina Sarri Vahlberg och regissören Lillemor Skogheden har skapat föreställningen. Scenografin är sparsmakad, med bara en flyttbar packlår och en väggbonad på en i övrigt svart scen. En spröd melodi ljuder ur dragspelet och vi är på väg.
Vi förflyttar oss hundra år bakåt i tiden. Rönnog arbetar som mejerska i Norrbotten och kommer från ett hem där glädjen och skulden är varandras jämlikar. När hon för första gången förälskar sig och upplever kärlekens ljuva smekningar, drabbas hon lika häftigt av mötet av sin egen skuld och skam från barndomen.
Njutningen färgas bittert och följer henne genom äktenskapet med Isak Mårtens i Västerbottniska Eckträsk. Rönnog flyr med sin frustration och ångest in i vävstolens dunkande slammer.
Att med enkla medel lyckas förmedla en bild av stora känslor, miljöer och innerlighet människor emellan är en konst som både Ellenor Lindgren och Nina Sarri Vahlberg behärskar. Det är stundom hetsiga kast. Ellenors gestaltningar av de många rollerna spottar ur sig vrede, skälver av sorg och gråter av glädje på ett övertygande sätt, och Ninas inkännande musik känns som klippt och skuren för landskapen de båda kvinnorna tillsammans målar upp.
Norrbotten möter Västerbotten i ord och ton och jag erfar i rummet en atmosfär som nästan går att skära i med kniv.
Rönnogs öde och kamp mellan gott och ont, frihet och vanmakt, kärlek, hat och rädsla är en gripande historia, och i detta värdiga framförande får den ytterligare lyskraft att nå ut.